Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
108
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

thermed andra, samt tridia resone efter lag fortfara; stånde sedan bördamannom fritt, å landet inom ett åhr och sex wekor ifrån första upbudet, och i stadenom inom fiorton dagar ifrån thet sidsta, gotset för thy wärde, som högst budet är, at inlösa: men i fall thet finnes wara allenast en skuldfordrande som tilbudit hafwer, för hwilkens skul ägendomens afträde skiedt, och han ser at godset til hans fulla betalning icke räckia kan, wiliandes han tå heller antaga thet samma öfwer thes ratta wärde, än unna thet bördamannom för skiäligit pris; i the händelse inlöses tå godset af arfwingom, eller bördamannom icke så högt som then ensamme skuldfordranden, utan som någor annan therföre högst biuder, hwilken och sin ed afläggia skal, at han för sig sielfwom, och icke i några måtto them enom skuldfordrande til nytto ärnar kiöpa godset: men finnes ingen annan som therföre skiäligit wärde gifwa wil; lösin tå arfwingarna godset efter mätismanna ordom, som thet dyrast kan värdt wara.

§ 14. Sälier någor twem ena iord, hus, eller tomt; gifwes tå them witsord som först kiöpte, med mindre then senare igenom börd, eller naborätt ther till förmon äger; och böte then som twem ett sålde för ohemult hwarn sietta penning af kiöpsummone til treskiptes, och rätte honom som owetandes således kiöpte allan skadan upp.

§ 15. Hafwi ingen sysloman, eller åbo wåld at sälia, förbyta, eller förpanta sins herras iord, hus, eller tomt, utan han hafwer hans öpna bref och fullmacht thertil: hafwi ey eller något macht at döma öfwer någors mans iord, hus, tomt eller andra ägodelar, utan äganden är lagliga stemder; icke eller at sättia någors mans iord, eller afgiäld i qwarstad, så länge then i handom hafwer wil för rättenom komma och till rätta swara: dömes thesse måhl; hafwin inga kraft. Huru eliest med qwarstad af fasto gotse efter lag förfaras skal, förmäles uti Rättegångsbalkenom.[1]

§ 16. Nu twista kronobönder sin emellan; ägi tå landshöfdingen igenom häradsrätten och kronones befallningsman ther öfwer ransaka låta, och han sielfwer rätta, delandes iorden them emellan efter öre och örtug.[2] Om academie krono och eij skattaheman wari lag sama: stånde doch fritt academien, eller thes räntomästare inför

landshöfdingen giöra wid slika måhl the påminnelser, som efter saksens

  1. Thet som fölier synes höra til en ny § hwarför thet nu så skier.
  2. Kongl. M:tz Resol. 15 octob. 1692, 30 jun. 1693, Kongl. M:tz bref 22 febr. 1699.