beskaffenhet och omständigheter nödiga pröfwas, så at henne i ingo måtto förnär skier.
§ 17. Finnes twisten emellan kronoiord och andra ägor; kundgiöres tå landshöfdingen å orten therom; hwilkom åligger en fullmächtiga, som på kronones wägnar tala och swara bör, samt thes rätt noga i acht taga. Med kyrkioägor förfares efter Kyrkiolagen 26 cap. 5 §.
§ 18. Kommer twist kiöparen och säliaren emellan, om jorden är lagliga upbuden, eller eij; bewise tå thet å landet med härads, och i stadenom med stadsens dombok hwad thertil skiedt är: med hwilka upbud fastbrefwen böra öfwerens komma, och sålunda gifs them witsord: til hwilken ända och i allom fastabrefwom skrifwas och införas skal tiden, när hwart och ett upbud är skiedt; och gifwes intet fastabref ut förr än hembudsmän sina förrättning munt- eller skrifteligen inför rättenom tilstådt och betygadt hafwa. Och ägi ingen macht the iord mehr qwälia, som en gång så ward är; förthy tå lagliga är wardt för enom, tå är wardt för allom them som framdeles klandra wilia.
§ 19.[1] Är thet afgiärda by som sälies utom börd; hafwi tå bonde i bolbynom wåld the iord at inlösa framför oskyldom mannom; och thet är naborätt å landet, hwilken och med hembudi skie bör: men icke må sådana iord afhysas, eller under bolbyn läggias, så at kronones eller frälsismansens inkomst theraf förminskas, utan giälde sedan som förr alla utskylder the iord tilhöra. Samma lag wari om obygda skatta utiordar och urfieldar, ehwad the in eller utom börd til salu gå, allenast at theras ränta iorden efterfölier, som lag säger 16 cap. 7 § i thessom balk. Äga twå eller flere oskylde frälsismän eller skattabönder en gård til samman; hafwin och the naborätt til then dehl i gården som således utom börd til salu går.[2]
Cap. VII. Huru man må sina arfweiord, hus, eller tomt lagligen bortgifwa, så och aflinga och bördkiöpta iord, samt morgongåfwo i stadenom och på landet.
§ 1. Wil någor emedan han lefwer af sine arfweiord på landet
något ewärdeliga, eller på lifstid skänkia; han må ey mehr bortgifwa
