doch må imedlertid thet ostridiga icke uppehållas för thes skul som twist är om.[1]
§ 11. Wid hustrune, öfwermaga, jungfru och witwillinga iorda pantsättiande wari lag samma, som tilförene stadgad är om säliande: och gånge iu altid twå delar af bondans, emot tridiung af hustrune å landet ägendom; men i stadenom lika.
§ 12. Sätter någor sina iord, hus eller tomt i pant, och gifwer ther strax wärkelig införsel uti med them skälom, at långifwaren skal bruka pantens afkomst så länge penningarna borto blifwa; wari thet gilt som them bådom åsämier efter lag, och som förr sagdt är i l
§ 13. Förr-inge ingen pants innehafware sin i handom hafwande pant til nytto eller wärde; ey eller therpå giöre utan ägarens wilia annan kostnad, än then som til pantens nödiga uppehållande och förswar tarfwes: giör han annarledes; hafwi intet therföre at fordra, utan uppehålle honom så godan, som han emottaget hafwer.
§ 14. All pantaiord, hus, eller tomt, som ey förstånden är, skattes som lösöra, när then arfwingar emellan skal delas: och ehwar iord, hus, eller tomt går i betalning, til salu, i skifte, eller mätning; niute tå altid åboen laga fardag.
§ 15. Ther ena allmänna förskrifning til alla ens ägendom, eller ingen wiss panter förskrefen är; angripes icke iord, hus, eller tomt förr än redo penningar, eller lösöra uttagne äro, efter som om mätning widare förmäles i Rättegångsbalken.
§ 16. Pantsatt och för wiss giäld inteknada iord, hus, eller tomt upbiude ingen domare för androm til salu förr än fulleliga bewijst är, the samma ifrån sinom förra panthafware lösan och frian wara: skier thet annarledes; wari kraftlöst, och niute then inteknade panthafwaren sin laga förmon, oachtat fasta åkommit, alt in til thes triggia åra häfd ther åkommer efter erhållet fastabref, som framdeles urskils i II cap.
Cap. IX. Om laga mätning och utsökn.
§ 1. Ehwarest mätning och utsökn skie skal, ther ingen wiss panter är förskrefwen, utan sökes betalning för giäld eller brott: hafwi tå then skyldige macht, sedan redo penningar, lösöra, gångande fä,
hö och säd, utstående wiss skuld, som strax infordras kan, är utmätt,
- ↑ Kongl. M:ts Resol. d. 29 Novemb. 1688 § 2. – Kongl. M:tz Execut. ordn. 10 jul. 1669 S 5.
