skola wid yppande twist, eller med iordäganda samtyckio röör upsättias, samt the sköflada förnyas; niutin doch imedlertid och thessa af ålder håldna skiliemärken sina laga kraft och witsord.
§ 2. Stöta flera byaägor tilsamman, eller stanna på ett röör, thet kallas ringråå, wari tå hiertestenen med sina kanter thereffter beskaffad, så at en trekantig sten skilier tre bolstada, och en fyrkantig fyra; iu så at the omkring liggiande wisare öfwerensstämma med hiertestenens kanter så wäl uti utgående som inkommande: thessa röör böra och hafwa sina utliggare, eller the stenar som utwisa strecket ända fram til nästa laga röör, eller ändaråå, icke längre ifrån hwar androm; än at man med rop them emellan höra kan, och rätta strecket ther igenom förfara; under hwilka wisestenar och utliggare också kunna hällar eller stenbroar giöras wid hwarn fierda eller femta ledare, ther rågången emellan hufwudrören lång är: böra och rören, såsom här ofwanföre är förmält, beskaffada wara, när rågången antingen stannar, eller gaflar, eller för andra emotstötande ägor en annan led och twärstreck tager. The byar, som emot stora skogar gränsa, och tillförne lagligen icke rörlagda äro, niuten, efter thera rätt och hemmana tahl, så mycken skog, som til thera widmachthållande nödig pröfwas; thet öfriga räknas för allmänning efter hwario landskaps eller härads art, nödtorft och beskaffenhet, och sättes iu allastads hädanefter femstena röör, så wäl i skogar och på bärg, som slätte markene, och undankastes alle owalde stenar.
§ 3. Uppå the orter, ther oländig skogsmark och bärg äro, och i the landskaper, ther sådant tilförene af ålder och urminnes tider har brukeligit warit, må och en sten, råhäll, eller tiäldra, som med andra flera omskolad är, och särdeles then, som med sine omwäxta måssa efter stenens art thes ålder utwisar, för röör giälla, enär then hafwer sina behöriga kanter efter ortens beskaffenhet, och skolad är efter sedwänion i thy landskapino, samt hafwer sina wisestenar uti samma streck til den andra gamla hufwud- eller ändarån som theremot swara bör; hwilka skolning eller kista bör så beskaffad wara, at man ther utaf, så wäl som ledestenarna kan se huru hiertestenen stådt hafwer, i fall then rubbad, eller bortkastad wore; dock mågo icke alle stenar, som några liknelse ther til hafwa, för röör skattas, utan allenast the, som af ålder therföre håldne warit, samt thera kista och omskolning med omwäxta måssa, laga witnom, eller laga domom
