§ 7. Dela sin emellan bygder by och ödesby; finnes kring ödesby råå och röör; tå gifs them witsord, och gånge ther bygder by icke öfwer: finnes ey råå och röör, utan öre och örtug på bådom, deles ägorna therefter: finnes ey öretahl på them bådom; behålle tå bygder by thet han med gårdom af ålder inbegripit hafwer, så framt med fullom skiälom ey bewisas kan, at thet til ödesbyn tilförene lydt och legat hafwer.
§ 8. Är twist emellan tu härader, eller theras allmänningar; tå skal hwar häradshöfding och häradsfogde med thera nemd sin häradsrätt bewaka och förswara: sämier them å; thet är wäl: sämier them ey; söken tå til samman hofrätten om en uthärads domare och nemd, och hafwi ingenthera macht för sig allena uti allmännings, eller enskylta til häradssträngen stötande twister til syn at döma, eller then gånga: är en häradshöfding öfwer them, eller flera; wari lag samma, och niute then saken förlorar sitt laga wad under lagmannen till godo. Stöta tu landskapers skilnadar ther til; ägin tå både lagmännerna hos hofrätten en annan oweldugan lagman och nemd begära, som om båda lagsagors råmärken och skilnaden döma skola.
§ 9. Gränsa någre skogar eller bärgwärk in til the stridiga ägor; tå skal bärgmästaren ther när wara; lika så och wid allmänningstwister i bärgslagen: men äro sådane skogar til en del, eller aldeles til bärgswärk anslagne, ägi tå bärgstingsrätten allena bruken emellan döma öfwer then skog, som inom bemälta gränsor belägen är.
§ 10. Twista twenne eller flere byar sin emellan om iord, allahanda ägor, eller gränso skilnad, och en af iordägandom i enom by wil sig ifrån trätone sägia; giöre thet å tinge för rättenom förr än dom i sakene går, eller sedan dömt är innan wädiat warder: tappar then by; wari han saklös som sig afsade: winner han; tå wari then sig afsade utsluten både ifrån iord och omkostnaden, som therpå giord är: säger sig någor iordägande ifrån twisten, sedan både dömt och wädiat är under högre rätt förr än hon ändas; betale sin dehl uti then allaredo giorda omkostnaden, och wari skild ifrån sakene, ehwad the andre winna eller tappa.
Cap. XV. Om Urminnes häfd.
§ 1. Urminnes häfd är en lång, stadig och obehindrad
besittning, samt oförnekat witterligit bruk och nyttiande af fast ägendom,
