eller rättighet inom ens annars bolstad, ägo och råmärke. eller af annor rättighet utom;[1] hwars fång ingen minnes, eller af sanna sagu wet, eller med gamla bref och domar utwisa kan, huru then häfden af begynnelsen til hans förfäder, eller andra ägara kommen är, af hwilkom han sig samma ägendom och rättighet tilhandlat, eller eliest erhållit hafwer.
§ 2. Sådana häfd giälle icke i enom by och bolstad til ägo och tegaskiften grannar emellan, med mindre någor sig then samma ifrån androm by tilhandlat, eller eliest lagliga bekommit hafwer[2] som therom särskilt rådande warit; utan öre och örtug, alna och stängatahl, pund och tunnoränta, som förr sagdt är: giälle ey eller uti skog och mark, ther klöf om klöf, hof om hof går, och yx om yxe brukas, oachtat, at någor kunde bewisa sig ther åwärkat hafwa; utan allenast i åker, äng, afskilda och utmärkta skogar, kärr, hagar, holmar, som med råå och röör, eller gård och wård inbegrepne äro; så och til fiskewärka, notadrägt, nätioläggiande och qwarnaställe.
§ 3. Til laga bewis af sådana häfd, om hon kommer med laga skiäl at bestridas, fordras trowärdige, gamle, bofaste, om orten wäl kunnige män, som edeligen bewitna kunna, sig hwarken annarledes wetat, eller af sinom förfädrom hördt hafwa: kan och ägaren framte gamla domar, arfslottar, iordaböcker, och andra lagliga skrifter, emot hwilka ingen för sig sielfwer, eller af androm sägia wet annarledes warit hafwa; sådant alt styrker ock urminnes häfden.
§ 4. Förebär någor urminnes häfd, och theremot framtes laggilla skiäl, the ther fullkomligen betyga icke så sig förhålla; bewise tå then, som påstår sig wara ägare, sitt laga fång.
§ 5. Äro och andra wissa rättigheter, som igenom urminnes häfd kunna wara förwärfwada: såsom å landet gångestig öfwer ens ägor; watu[-] och siöwäg, och allmanna wäg, och annat slikt: iämwäl och i stadenom; såsom dråprum; watudrägt eller ränna; lius åt annars mans tomt; rättighet at giöra wägg af annars hus, och mera sådant:
hwilket dock snarare i stadenom altid[3] sökes wid rifwande at rättas,
- ↑ Ratio: emedan urminnes häfd wara kan icke allenast å ägendom inom annars bolstad, utan ock å hela gods och gårdar, cap. 4 § 4 Konb:r LL., samt hwariahanda rättigheter, så inom, som utom ens annars bolstad, såsom uti almenna ägor och siöar, cap. 12 § 7 et 10 h. t. supra; angående gamla bref, hafwa och sådane casus sig tildragit, och the therefter afdömde blifwit.
- ↑ Ratio: såsom igenom arf ab intestato, testamentum, legatum, gåfwo.
- ↑ Ändradt sålunda: hwilket senare dock i stadenom altid.
