flere byar inom en rågång, men likwäl icke i tegaskifte, utan hafwa med gärdesgårdar, dijke, eller renar allenast åtskilda inägor af åker och äng; hafwin dhe til mulbete och skog likan rätt efter öre och örtug, som inom theras rågång belägen är, ehwad the länger eller närmare skogen liggia. Om afgiärda bys rätt talas i Bygningabalken I cap.
§ 4. The utiord, som til öre och örtug ligger, äger och laga wärn med byn uppehålla: är hon mindre än til öre; tå äger hon ey wärn uppehålla, utan bärgie sin åker och äng, när bolbysins grannar bärgia, med mindre äganden om henne sielfwer gärda wil.
§ 5. Urfielder som icke ligger i byamåhl och tegaskifte, utan är en särdeles med sina gränsor afskild park i skogenom, som af androm by brukas, gånge icke til refnings, utan wari sådan, som han af ålder warit hafwer, om han med sådana råå och rör åtskild är, som i then landsorten för laga råmärken skattas, eller med gård och wård omstängd finnes, ehwad en eller flere honom äga. Är urfield i åkrom eller ängiom uti enom by; hafwer han gård och wård om sig, wari så mycken han af urminnes tider warit hafwer.[1]
§ 6. Är utiord i åker och äng ey med råå och röör, utan med gård och wård, gamla dijker, renar, eller wissa märken kringstängd, samt urminnes häfd åkommen, som sägs i 15 cap. giälle the tå för råå och röör.
§ 7. Kommer utiord, eller urfield til salu in[-] eller utom börd; löse tå then som gården äger, tädan the iord först kommen war: wil ey han; lösin tå the, som i byn med henne i wad och for å båda sidor liggia, helftena hwar. Wil ingen i byn the iord lösa; sälie tå ägaren til hwem han wil: och bör altid räntan fölia iordena, som af ålder therutaf gången är, och i 6 cap. § 19[2] förmäles.
Cap. XVII. Om tyond.
§ 1. Nu skal man tyonda af allo sine säds frucht afsättia å åkre eller swädiolande: och ägi hon wara med rätto hwar tyonde skyl, eller hwart tyonda band af hwete, råg, korn, hafra, ärter, bönor,
rofwor, bohwete, humbla, lijne och hampo: sedan räknes säden uppå
