Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
133
JORDABALK 1713

the orter, hwarest om tyonden efter hemana talet, eller utsädet intet wist stadgat är, af the ther til förordnada kyrkiones sexmän utan försumelse, så fort som säden blifwer afskuren och i band bunden, så at hon af owäder icke warder bortskämd; hwaraf tages sedan en skyl, rök, snes, trafwe, band efter landsortens sedwänio, icke the bästa säd, och icke the wärsta, och tröskes prof theraf, och upteknes af wederbörandom på ene listo, eller karfwestock, til thes tiondlängden uprättas kan; tå profwet iämte skyltalet inskrifwes: men på the orter wiss tyondafgift efter skyl, rök, trafwa, snes, eller band i godom eller ondom tijd förordnad är, giöres inga proftröskning, utan räknes allenast som sagdt är.- I stadenom räknes i lika måtto af them ther til satte äro af borgmästaromen och rådeno.

§ 2. Af thenna tyond föres twå delar in uti kyrkioherberget, til the riksens tarwa, som konungen bäst och nödigast finner at utdelas: men then tridie delen föres til kyrkioherden i soknen efter landsens läglighet, antingen i skafttyond eller uttröskada säd efter gammal sedwänio: för hwilko tyond ingen hög eller låg, som någon åker, eller några swedio brukar, fri är, eller wara bör: och skal kyrkioherden wara förplichtad at ingifwa til häradsfogdan ena uprichtig och oförfalskad listo på by och bonda, ingom undantagnom, samt skylspann, och kappatalet af allo tyond han undfår, hwilka med syningsmännernas uptekning iämföres, som säden på åkren räknadt hafwa, när stämning med allmogenom i soknastufwune hålles, och tyondlängden upläses, så at alle mågo weta, hwad tyond then ene så wäl som then andre erlagdt hafwer; och i fall något fehl wore begångit, efter sine trohets plicht til känna gifwa. I stadenom införes tridie delen likaledes i kyrkioherdens tyondlado.

§ 3. Ifrån the twå delars utgifwande befrias först adelens sätugårdar, med thera råå och rörs skattlagda och oskattlagda hemman och torp, som inom theras rätta rågång, och laga byaskilnadt belägna äro samt thera ladugårdar. Men om någor hade nödigt af enom androm in til sätugården belägna bolby förbättra sin sätugård, och af samma by taga förnämsta delen af ägorna til sätugårdens märkeliga förbättring; räknes ey tå then samme by under säteriets råå och rörs frihet,[1] ey eller begripes flere oafhyste bolbyar under

ens sätu och ladugårds råå och röör, än ther sielfwe sätu- eller

  1. Kongl. M:tz Förord. 1 Mart. 1681 och 6 Novemb. 1683.