sokn och ort; gifwi tå bonden thet krono[-] eller landbofogdanom tilkänna förr än han årswäxten infördt hafwer, at skådas må, hurudana brist han lider, och ena skiäliga förmedling honom theremot förunnas kan: men medelmåttiga åhr, och thera brist bör af the bättra och ymnogara upfyllas: och skola alla utlagor med flit årligen utsökias, så at bonden icke åt trånglöso måle rest uppå sig draga må.
§ 9. Finner landbo, eller någor som annars iord åbor iordgrafwit gots; lyse thet lagliga up, och tagi en lott konunger, annan iordägande och tridie upfinnaren. Finner frälsisman, eller annar jordägande sielfwer; behålle han twå delar, och konungen then tridia. Finner någor penningar, eller annan skatt i allmennings och krono iorde; behålle konungen twå delar, och upfinnaren then tredia: lyser ey then up som funnit hafwer; wari dehl hans til the fattiga, eller nästa hospitala, eller soknafattiga stufwo förwärkad.[1]
§ 10. Finner någor malmstreck på sina, eller andras ägor, ehwad namn the hafwa kunna; tilhörin the konungenom och kronone enskylt, och förhålles med jordägandenom, och honom som upfunnit hafwer, eftersom privilegier och bärgsarticlar förmå; och niute konungen af them, som grufwor uptaga, tull och sina bärgsrättighet.
- ↑ Thenna § synes kunna gå ut, emedan uti Tiufwab:n annorlunda i thessa casibus förmäles.
