IV. Förslag till Jordabalk 1715.
Jordebalkar.
1 Cap. Om allehanda jord och fast egendom på landet och i staden.
§ 1. Thet är egen jord å lande, ther man full ägande rätt, till grund och besittning hafwer: såsom crono frälse och skatte. Men thet är besittningzjord, ther man sielf eij råder grunden, utan macht äger then allenast på wisse willkår att besittia: såsom stadge och stubbe städie och sämie hemman.
§ 2. Egen jord är fast och orörlig egendom och må then både erfwas skiptas och sällias. Men besittningzjord är såsom lösöron; then erfwes och skifftes slächt och syskon emellan, dock allena till besittningzrätt, förbättring, och åbygnad. Sämies eij them emellan; ligger thet till rättens dom och laga werderning
§ 3. I städer är och cronojord sampt [tomp?]ter af frij och egen grund; ofr[ija eller?] stadsens tompter; iämwäl [kyrkors?] skolars, fattigas, och hospitalz huus, jord, eller grund. Under staden lyda och frälsesåkrar och hagar; skatte och wilkorliga bördzrättsjordar och åkrar, allt effter bref [wens ?] lydelse, och inom stadz mark och råmärkie.
2 Cap. Hwad rättigheet och egenskaper hwartera af förenembde jord äger.
§ 1. Cronojord som till skatte kiöpes, äger samma rätt och egenskap som all annan gammal skattejord. Men ther cronojords ränta åth någon sällias, gifwes eller förlänes; stånde then under lösen och återkallande till cronan.
§ 2. Ingen hafwi mackt kyrkio-, skole, fattigas, eller hospitals jord på landet eller i staden att bortgifwa, förbyta eller försällia, uthan
