af bördamän eller arfwingom klandras; eij eller å landet eller i staden hembiudas; uthan, när then jord huus eller gård lagligen upbudin och lagståndin är, effter thy then å landet eller i staden belägen är, och fins ther å. ingen inteckning för androm skedd wara; tå skall bytet med härads eller stadsens fastobref bekräfftas, och thet måge byrdamän eij hindra. Men byter någor arfwejord bort, mot huus tompt eller gård i staden; tå skall then å häradstinge först lagföllias och byrdamannom biudas; lösa the eij; skiffte tå med hwem han will i staden, och gifwes ther fasta å, som förr är sagdt.
§ 2. Nu kommer i then handel både kiöp och skiffte: är kiöp mindre, och byte mer; tå blifwer byte fast effter ty som förr sagdt är: men är skifftet mindre, och kiöpet mer, eller lijka myckit; dömmes tå jord i börd, som woro hon till sahlu gången; dock så att bördeman löser thet som för penningar såldt är, och gången the andra hwar till sina jord, huus eller tompt igen; med mindre then som sitt bortbytte eller sålde, är till freds alt samman fara låta; och betale tå bördeman thet öfriga effter mätismanna ordom, om them eij annars ther öfwer åsämier.
§ 3. The jord som således till bytes ifrån landet i staden går[1] eller twert emot; behåller samma rätt och wilckor som then bortbytte, i nästa arffall effter honom som then bortbytte, men sedan, ärfwes samma jord, huus, och tompt effter landz- eller stadzlag, alt efftersom then ther under belägen är; förfares[2] och ther med i alt annat som lag seger å then ort, jorden ligger, så till upbud som lagstånd och fasta.[3]
§ 4. Eij må någon man[4] sine hustrus, eller hustrun sina egna, eller sin mans jord, huus eller tomt förbyta, panta, eller sällia annorledes än som 9 cap. Gifftomålabalken sägs; med mindre then olycka händer, att enthera fången warder, och är ther eij annat att tillgå them med att återlösa; eller ther hunger them händer,[5] och äger enthera hwarken jord eller lösöra: thetta alt skall dock å ting eller rådstufvu giöras, och ther bewijsas, hwad nöd them ther till drifwer; äga the både jord; löses tå then fångne af sin egen jord, ehwad thet är man
eller hustru; men till födo sällies å landet twå delar af mansens, och
