§ 5. Aldrig må afgiärda by odalby til skada byggias: blifwer han androm skadelöst bygder; tå bör han ey ödeläggias. Låter någor fogde thet skie; straffes han som konungens otrogen tienare.[1]
Cap. II. Huru iord å nyo må uptagas.
§ 1. Wil någor af nyo byggia by, heman, eller torp på kronones iord, lands- härads- eller sokna almenningar; tilsäge först therom kronofogdanom, som thet på nästa häradstinge bör angifva, och häradshöfdingen med fogdanom och nemdene ransaka, om the mark kan intagas utan andra bolbya, almenna skogars och strömmars, bruks och bärgwärks förfång och skada, och gifwe sedan landshöfdingen om allo thes lägenhet tilkänna: förordne tå landshöfdingen therom utan andras förfång, och som konungenom til landets bruk nyttigast finnes; och omläggies the mark, som således tillåtes kan at intagas, med laga råå och röör.
§ 2. Äga andre frälsis eller skattskyldige män med krono tilsamman the iord som man wil intaga; höres tå alle iordägande, och gifwes honom witsord och bifall som wil och kan byggia androm skadalöst, krono rätt och ingiäldom til förbättring.
§ 3. Frälsismän råden sielfwe iord sine, och henne at byggia som the bäst kunna och gitta; torp för sina tienare och arbetes hion upsättia utan någro räntos förhögning så länge the oskattlagda äro: men skattläggias the af frälsismannom til ottondadehls heman, eller mera; giöre the tå och til kronona alla wahnliga utskylder efter hemmannatalet.
§ 4, Skattabonde hafwi och rätt at byggia torp til hemmanets förbättring; dock så, at hemmanet tå med torpet af landshöfdingen, häradshöfdingen, häradsnemdene och thertil förordnada landtmätare må refwas, å nyo skattläggias, och i kronones iordabok til förbättring anteknas: niutandes skattabonden samma rätt i sin ägendom, antingen skatten tilhörer konungen eller frälsismannen.[2]
§ 5. Nu hafwer skattabonde widlyftigare mark, tienlig til åker och äng, än han sielfwer upbruka och bebyggia kan, och icke skadar hans timber skog och wedabrand, gårdafång, muhlbete och bysens hwariohanda nödtorft, men sätter ey ther sielf åbo på, utan thet
försumar; förordne tå therom landshöfdingen efter laga ransakning, som
