Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
187
BYGGNINGABALK 1713

thet pröfwas kan at lända til kronones nytto, oskaddom skattebonda rätt, som sagt är, i thes ägendom.

§ 6. Bygger någor annorlunda än med låf, som är förmält, uti almenningar, skogar, eller the iord han icke äger; hafwi han sina byggning til jordäganden förwärkat, och böte ther til såsom then sig annars iord tilegna wil fyratyo daler, och urskils i Edsöresbalkenom 6 cap. 5 § Intager någor mera, än honom för skatt rätteliga tillagt är; wari lag samma.

Cap. III. Huru ödelagd by och iord skal å nyo uptagas.

§ 1. Wil iordägande sina ödesiord i by uptaga, som flere i"by eller iord äro ägande i; tilegne tå häradshöfdingen och nemden honom så storan dehl, som han pröfwas kan rätteliga böra äga efter örtugum och örum, pund och tunno ränto.

§ 2. Then dehl som honom lagliga tillägges må han obehindrad stängia och bruka sig til gagn och nytto, och gånge hans boskap ehwar the kunna på bysens utmark och ägor, kronones rätt til skog, watn, åker och äng oskaddom.

§ 3. Enär han hafwer upgiordt och afrögt sin dehl; wilia tå the som och iordägande äro, eller andre med iordäganda låf byggia och bo med honom, och sina delar i åkrom och ängstegom hafwa; tagin the tå up af bysens iorde som öde ligger så mycket the mågo äga, och them tildelas kan, uprödin, stängin och giörin thet alt lika godt wid then dehl som förr upbrukad är, och när the alle, hwar efter ägo sine, hafwa giordt sina delar lika goda med träde, säde, gårdom och dijkom, eller fulla wedergällning gifwit efter mätesmanna ordom, eller laga domum; tå må hwar taga och få sin lott til teg och skifte, som honom bör och tilhörer efter öra och örtug, eller ränto, uti åker, äng, och alla tilägor: intager någor någon dehl i by oskifto annorlunda; plichte som 17 cap. säger.

§ 4. Ingen må bruka egen, eller kronones ödesgård, äng och ägor för gräsgäld. Giör thet någon utan wederbörande rätta låf och minne, doch at båtsmannen och knekten sina rättighet bekomma;[1] gälde ödesgårdsens hela årliga ränto. Hwad öfrigit wara kan om knektar och båtsmän i sådana måhl, som them angå, efterfölies konungens särskilta therom giorda förordningar.


  1. Kongl. M:ts resol. för almogen 22 Decemb. 1697 art. 8.