skärgårdarna mågo alle the som inom häradet eller sokn byggia och bo, i rättom tid, sina fisken bruka och bodar upsättia; dock så, at thet skier igenom konungens ämbetsmäns, eller thes tilstånd the theröfwer förordna: bryter någor häremot; böte hwar gång tre daler.
§ 3. Ingen fiskie uti sådana konungens allmanna fiskerier, utan han gifwer konungenom skatt theraf efter konungens sattan lag: finnes någor något undandölia, och konungens rätt försnilla; miste han fiskredskap, och thet han swikliga undandölier, och böte som för annan tiufnad.
§ 4. Nu wil någor utom häradet eller sokn boande bruka sådana fiskeri: tå må han thet giöra; dock så, at thet skier med konungens ämbetsmans eller hamnafogdans lof och minne, och at ingom af them som bo i häradet eller sokn therigenom skier förnär: giör han någrom af them härutinnan förfång; miste sina fiskeredskaper, och thet han orätteliga fångit hafwer, samt böte tre daler.
Cap. XXVIII. Huru allmänna lands- härads- och soknahus skola byggias.
§ 1. Alle i ett land och lähn hemwist hafwande, frälse, eller ofrälse, ingom undantagnom, utan presta och klockara bol, skola allmanna bygnader och hus, som landet pröfwas nödiga, rätteligen byggia och upehålla efter gårdatalet, så at twå halfwe swara emot en hel, och så widare: iämwäl hwart härad sina tingsstufwu på rättom tingsplatse, eller å then ort landshöfdingen för allmogenom beqwämastan pröfwar och förordnar: och må then, som sielfwer ey hafwer thertil nödig skog, taga ofruktsamma trä och wärke af lands- och häradsallmenninge: förfalla thessa hus; bötin alle som them böra uppehålla dubbelt högre än för annor laga hus, som sägs i 30 capitlo: wet hwar sin dehl, och ey uppehåller; böte som sagdt är.
§ 2. Uppehållen och alle the frälsis och ofrälsismän, som i sokn iord och hemwist hafwa, så ock the, uti stadenom bo, kyrkiobygnadt och hwad thertil hörer; byggen kyrkio efter sina macht, hållen med tak, gålf, och allo innanredo; uprätten och wården klockostapel, kyrkiogårde med led och murar, tiondebod, fattigstufwu, samt klockara och soknastufwu; inhägnen alla ägor i skog och mark, som kyrkian til särskilta nytto kan hafwa, och thet alt hwar efter ägo sine, eller med samnade hand; utgiörandes hwar och en sitt
