§ 2. Äger man gårdar i tu landskaper och häraden; före ey han wed, timber och slikt ifrån allmänningen til thet hemman som therutom ligger, wid samma bot, som sagdt är i 16 cap. Ey eller må af then dehl i allmänningen, som til landets nytto, och skogens tilwäxt fredlyses, något huggas wid samma böter, som om konungens parkar uti bemälta cap. sägs: men ther så store skogar äro, såsom uti Wästernorlanden, Dalarne, Finn- och Wärmalanden, Öster- och Wästerbottn, och annarstädes, som med skog öfwerflöda, förhålles efter konungens särskilta förordningar.
§ 3. Häfdar någor annars allmänning, eller mer och annorlunda brukar än lof gifwes; plichte som lag säger i 16 cap. 3 Och må ingom tillåtas särskilta intagor, bruk och häfd i allmänningen, förr än honom, som thet begärar, sin laga dehl och sätt, samt therefter afradet och afgäldet förelagdt är, som Jordabalken förordnar; och niute sedan the hemman, som på allmenningen uptagas kunna, afgärda bya rätt: wårde och hwar sinom broom och wägom inom sina intagor, eller råå och rör i allmänningom; men med androm landsbroom och wägom til och uti allmänningen förhålles som lag säger i 29 cap.
§ 4. För Pedermässodagen må ingen hö och gräs i oskiftom allmänningom slå eller nyttia, och hemta hwad ther wäxer förr än wäl moget är; ållon och boknötter nötes ther, och ey bortföres: ho annarledes giör; böte tre daler, och hafwi ther til förwärkat thet han ther tager.
Cap. XXVII. Om konungens enskylta och frikallade, så. ock om andra allmänna fiskerier.
§ 1. Alla fisken, som konungens enskylta äro i stora elfwar, åar, strömmar, insiöar, eller saltsiön; warin the aldeles frikallade, så at ingen, eho han är, må sig understå något sådant fiske at företaga, utan then allena, som konungen, eller thes ämbetsmän ther til förordna, eller tillstånd rätteligen gifwa; bryter någor häremot; böte han, såsom then i konungens parkar diur skiuter, och hafwi förwärkat thet han ther fått.
§ 2. Uti konungens allmanna fiskalägen och grund i
