särskilt frihet tillåtit är. Dock måge the för reda penningar köpa eller på förstreckning taga af främmande så wäl som af inländsk borgare.
4 §. Främmande som utrikes ifrån med gods ankomma måge thet under warande marknad i stapelstäderna försälja til alla både inrikes och utrikes boende, utur skepp eller bodar, i stort eller smått, för reda penningar eller på förstreckning: men icke godz emot gods byta, eller af upstadsboer köpa. Af them som äro borgare i then samma stapelstaden, hwarest marknad hålles, måge the saklöst köpa och byta, jemwäl af andra som på then handel med särskilt frihet försedde äro.
5 §. Främmande och utrikes köpmän hafwe eij frihet på marknader i upstäderna at handla eller wandla, wid förbrott af köpenskapen, och et hundrade dalers böter til treskifftes, som förr är sagt.
6 §. Gör någor, sedan offentelig marknad lyst är, buller och owäsende, eller föröfwar slagsmål; straffas effter lag, och böte ther til fyratijo daler för fridzbrottet, konungens ensak. För otidigt skiutande på marknad, serdeles effter klockan nije om afftonen, böte femtijo daler til treskifftes.
VIII Capitel. Om måt och wigt.
1 §. Öfwer hela riket skal wara enahanda måt och wigt, inrättat effter som thet uti hwar och en stad, samt hos konungens befallningshafwande å landet med kronomärke finnes anteknat. Finnes något annat måt och wigt, mindre eller större, som eij med thet gillade måtet håller lika; warde thet ägaren fråntagit och sönderslagit, och straffas han effter personens wilkor och saksens omständigheter.
2 §. Falskar then måt och wigt, som sielf förordnad är them at märka; miste lifwet. Förfalskar någor annar; straffas som för annan tiufnad. Blifwer någor beslagen at hafwa krönt med falskt effterstemplat kronomärke; ware ärelös och böte et hundrade daler til treskifftes.
IX Capitel. Om förstreckningar i penningar eller wahror och ränta theraf.
1 §. Förstrecker någor androm reda penningar, eller hwad thet wara må; göre thet i twänne witnens närwaro eller anamme af låntagaren skuldbref.
