4 §. Kommer skada å pant, ther af at innehafwaren honom icke tilbörligen wårdat hafwer; gälde fullt åter. Sker thet af wådelig händelse, och kan icke bewisas wangöma eller wållande; ware ägarens skada och betale icke thesmindre hwad han på panten skyldig är.
5 §. Sätter någor til annan falsk pant, och warder therom öfwertygad; gälde skadan och pligte för sit bedrägeri effter som i Tiufwabalken stadgas.
6 §. Then som annars gods, utan ägarens wett och wilja pantsätter, gälde all skadan åter och böte tiugu daler til treskifftes.
7 §. Ingen må bondens åkerredskap, dragare och hwad til gårdsens bruk nödwändigt hörer til pant taga. Then thet gör böte tre daler til treskifftes och gifwe panten åter.
8 §. Nu tager någor pantförskrifning i annars lösöron; men lemnar them hos ägaren. Kommer sedan annar och får samma pant under egit förwar; äge bästa rätt then i handom hafwer. "
9 §. Wil någor then pant han i handom hafwer til annan updraga; säije tå ägaren först therom til, och sättie then eij högre ut, än han hos honom stod; eller böte en siette del af pantens wärde, til treskifftes och skadan åter. I thet mål söke altid hwar sin man.
10 §. Tilgripes och förskingras pant alldeles, förr än han sålunda, som bemält är, lagfaren och werderad warder; pligte then honom inne hade fyratio daler til treskifftes och hålle ägaren skadelös.
11 §. Förbättras thet pantsatte godz i thens hand thet satt war, såsom ther guld eller sölfwer til wärde stiger, pantsatt boskap til afwel förmeras; ware ägarens nytta: men gälde han theremot hwad innehafwaren å panten rätteligen kostat hafwer.
12 §. Ingen förhålle pant sedan then skuld han rätteliga war satt före gulden är. Gör thet någor, böte tijo daler til treskifftes, gifwe panten ut, och sware för alt hwad panten wederfaras kunnat, sedan fullkomlig lösen gifwen eller tillbuden war.
13 §. Nu kommer twist öfwer utsatt pant, säger innehafwaren mera ther å länt wara, och han som utsatte säger mindre; finnes eij ther å bref eller witnen: hafwe then witzord, som panten utsatte, edeligen at betyga hwad han ther å til läns bekommit; betale sedan ther effter och tage panten åter.
14 §. Låter någor förskrifwa sig pant med thet wilkor, at ther lånet eij betalas til föresagd dag, skal panten höra honom, utan widare
