21 §. Händer thet at någons skuldbref, eller andre skrifter och bewis til thes fordran förderfwas, eller aldeles förkomma; och nekar gäldenären sin skuld; är fordringen i stadsens eller häradets bok intecknad; eller gitter han lika lydande afskrifft af trowärdiga män undertecknad upwisa; eller med witnen, eller gäldenärens egen bekännelse skulden bewisa; eller sin bok ther fordringen står antecknad med ed bestyrka: ware så gilt som sielfwa skuldbrefwet, och betale gäldenären, eller möte med qwittobref, eller annor bewis at thet guldit är, och warde ther med thet förkomna skuldbrefwet dödat.
22 §. Dichtar någor skuld å annan, eller eljest nekar öfwer skuld til slut och richtighet komma; hafwe then magt som therigenom lider, honom för rätta stämma, sin fordring ther at bewisa, eller theröfwer richtighet göra. Sätie och domaren honom wiss dag thertil. Kommer han eij tå förfallalös, eller gitter eij någon skuld bewisa; böte tijo daler til treskifftes, och hafwe ingen magt widare ther å tala.
23 §. Fordrar någor upsåteligen och mot bättre wetande then skuld som en gång betald är, och kan ther om öfwertygas; betale hälften af thet han andra gången fordrar, til treskifftes.
X Capitel. Om pant och borgen.
1 §. Utsätter någor lös pant, guld, sölfwer, eller hwad thet wara må; göre thet i twänne witnens närwaro, eller tage ther å handskrifft af honom som panten emottager.
2 §. Löses eij pant wid stämmodagen in; stånde innehafwaren fritt, at låta then på landet wid häradztinget en gång, och i staden tre rådstugu dagar upbiuda, och af the män som rätten tilförordnar, wärdera. wil tå ägaren panten igenlösa; göre thet inom åtta dagar sedan thetta honom lagligen kundgiort war, och betale wärde och ränta så mycket som han utfäst. Wil eller förmår han thet eij; stånde tå uti gäldenärens fria behag, om han wil låta borgenären behålla panten, effter som then werderad är, eller under offenteligit utrop försäljas; tå gäldenären til godo niuter hwad panten högre werderas eller säljes. Men hinner thet eij til then fordrandes fulla betalning; upfylle gäldenären bristen af annan sin ägendom.
3 §. Pant bör wäl förwaras och wårdas, och icke utom ägarens tilstånd, brukas, nötas, eller utlånas, wider sex dalers böter til treskifftes, och skadan åter.
