Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/302

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
290
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

heder och äro; giöre tå offentliga afbön, och böte fyratijo daler, eller ligge fiorton dagar i kronones häftelse wid watn och bröd.


Cap. IX. Om förgripelser emot konungens höghet och i rättigheter.

§ 1. Hwar som utom konungens uttryckeliga befallning pålägger konungens undersåtarom någon skatt, giärder, förslor eller annan tunga, under hurudana skien thet tå wara må; emottager, eller infordra låter til sina nytto; upbiuder, eller behåller sitt underhafwande krigsfolk, sedan konungen thet afdankat hafwer; eller olofligen wärfwar lands eller båtsfolk, och anten thet, eller andra konungens undersåtare af rikeno förer, och til andra herrskaper i tienist öfwerlåter; slår mynt; eller eliest på hwariohanda andro sätt tilegnar sig och brukar the förmoner och rättigheter som thy höga kongeliga wälde enskylt tilhöra, och i Konungsbalkenom upräknas; hafwi förwärkat äro och lif.[1]


Cap. X. Om sak thes, som wåldsgiärning, eller orätt giör emot then, som konungen hafwer tagit i sin frid.

§ 1. Hwilken som wet, at konungen hafwer tagit någon i sin frid genom särskilt bref, eller påbud, och likwäl å then samma wåld giör uti the mål han friden fått; hafwi förwärkat lif och lösöra.

§ 2. Ingen som leidabref af konungenom fått hafwer; antingen han in- eller utrikis sig på flychtene undanhållit, at han ey kunnat fångas, niute något beskydd af konungens leide utom thet mål, som i konungens leidabrefwe uttryckt är: hafwer han tilförene något giordt, eller sedermer något giör emot lag; plichte tå efter lag.[2]

§ 3. Hwar som wetandes öfwerfaller höga främmande herrskapers sänningabud; straffes, som giärningen, och hans ämbetes wärde, som öfwerfallen blef, bör anses, til lif, eller fängelse, eller eliest, som honom, eller hans höga herrskap skiäligen til nöje wara kan.[3]


  1. Kongl. M. Förord. 25 April 1696.
  2. Kongl. M. Rescript d. 11 Jan. 1695.
  3. Eftersom H:s högstsal. Kongl. M:t uti sitt Rescript til Swea Hofrätt 9 Febr. 1689 til ius gentium sig i thesso mål refererar, så synes och kunna thetta tilsättias efter scriptorum observationer och exempel öfwer sådana fall och händelser.