Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
307
EDSÖRESBALK 1713

igen, samt böte ther til fyratijo daler, och hwar then thermed war i samma giärning.[1]

§ 6. Öfwerfaller någor annan upsåteligen på allmanna wäg och gatu; böte skadan efter lag, och fyratijo daler för fridsbrottet: giör han thet under jula- marknads- eller androm i Kyrkiolagen, och eliest påbudna fridi; böte dubbelt.

§ 7. Uphäfwer, eller förderfwar någor allmanna broar; kullkastar milestolpar eller stenar; eller annor märke och wärk, som till allmanna nytto, eller prydnadt upsatta äro; böte fyratijo daler, och skadan åter.[2]

§ 8. Sönderhugger någor, eller förderfwar annars plog, åkerharfwo, wält, trästock, selar, tömmar, wagnar, kiälkar, och annat slikt til hans arbete hörer; betale skadan, och böte thertil tiugu daler: skier thet enom resande manne emot warning med wålde; betale skadan, och böte dubbelt.

§ 9. Hwar som beder, eller biuder och befaller androm manne, eller leger, eller i råde med androm thertil warit, eller hielper til at giöra, eller befordrar några ogiärning, som therigenom skier och förorsakas; stånde han samma rätt, som ogiärningsmannen sielfwer: finnes någor annarledes brotslig ther i; straffes tå, som lag säger om hwario sak efter thes omständigheter, i stad sinom.[3]


Cap. VII. Om qwinnofridi.

§ i. Tager man qwinno emot hennes wilia med wålde, samt främiar sin onda lusta med henne; eller med swåra hotelse til lifwet henne til lägersmål med sig twingar, och sådant lagligen bewisas kan: miste lifwet, och kvinnan förklares fria för allo tilwitelse: men kommer han ey at häfda henne; böte tå hundrade daler: warder han i thy dräpen som wåldet giör; wari ogilt. Skier thet emot ena afwito, som ingom wåda wägia wet; eller sofwande; eller ena, som än icke fyllt siu åhr; wari lag samma.[4]

  1. Thenne § syns lämpligen kunna fölia then föregående.
  2. Conf. c. 29 Bygnb. supra.
  3. Kongl. M:ts Förord. 29 jul. 1698, cap. ult. h. t. LL.
  4. Quum intellectum nullum habeant, vi qvoque stuprum censetur commissum. D. D. ad § 8 et 9 lnstit. de inutil. stipul. Om the som än icke fylt 7 åhr, vid. Carpzov, p. 2, q. 75 n. 39 et seqq.