laddad, och folk är före; skiuter til måls i wägg, eller annanstads ther folk kan wara; eller efter diurom, eller fuglom, på then ort han weta kan och bör, folk plåga gå och wistas; kastar, eller falla låter stock, stång, sten, eller annat utaf hus och ställning på sådana orter, och icke warnar them som under äro; eller kastar något öfwer plank eller tak uti annars gård eller tomt, ut på allmanna gatu, eller gränd, eller igenom fenster, gluggar, och utur windar, och ser ey hwarest, eller huru det nederkommer, hwaraf folk kan död liuta, och någon theraf död blifwer: wid thessa och slika händelser straffes den brotslige med hela eller halfwa mansbot, efter som brotten äro til, och stånde uppenbara kyrkioplicht.
§ 2. Slår man annan med hand, eller annat, så at han af slaget icke dö kan, utan faller kull och stöter emot sten, wägg, eller slikt, hwaraf han får sitt dödssår; böte then honom slog fulla mansbot til treskiptes, och stånde uppenbara skrift.[1]
§ 3. Fäller man sig sielf, och stöter til döds, tå han wil undwika ens annars slag, eller kastande; böte tå then som slog efter honom halfwan mansbot. Skier thet på murställning, eller andra slika ställen, ther fahre är med; böte then som slog fullan mansbot til treskiptes, och stånde uppenbara skrift.
§ 4. Drifwer man annan till then wäg, ort, och arbete; eller uti watn, eller utur hus nattetid, eller om wintren, ther giörligen pröfwas kan, någon lifsfara med wara, och tager theraf någor sin död; bötes tå för honom fulla mansbot, och stånde then thet giorde uppenbara kyrkioplicht.
§ 5. Förorsakar någor ens annars död på hwariohanda owarsamt och sielfswåldigt wis, uti lek och skiämt, igenom eld, watn, eller annarledes, huru thet hälst wara kan; warde efter brutom sinom med hela eller halfwa mansbot straffader: hafwer then döde ock sielfwer ther til warit wållande; blifwe tå thens andras brott med mindre böter ansedt.
Cap. VII. Om dråp som händer mer af olycko, än annars förwållande.
§ 1. Är någor i rätta lifsnöd stadder, och sig wäria wil, men
annar kommer i misshugg; eller rätteliga far til at fånga, eller ifrån
- ↑ § 2 uti utkastet synes kunna flyttias til cap. 7, och blifwa ther § 2.
