Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
314
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

pröfwa kunna med lifwet af konunge benådas, förlika sig med målsägandenom; böte tå til konungen hundrade daler, och lika mycket til staden, eller häradet; och målsäganden niute thet til honom är utfäst: dör han förr än målsäganden är förlikter; betalas tå af hans ägendom full mansbot konunge, målsägandenom och stadenom, eller häradeno.

§ 4. Hwilken som giör upsåteligit groft dråp, åtniute inga nåd, eftersom han inga nåd wärder är.[1]


Cap. IV. Om dråp som skier i rätta lifsnöd.

§ 1. Dråp i rätta lifsnöd är, tå dråparen icke warit sielfwer orsak til skilnaden, och ey kunnat tid, eller rum hafwa, på annat sätt lifsfaran at undkomma.[2] Pröfwe förthenskul domaren thens dräpnas brott, om, och huru han dråparen hafwer til sådana giärning twungit: och så framt thet kan med giltiga skiäl bewisas, at dråparen thet giordt trängder, och i rätta, som sagdt är, lifsnöd, sig och sitt lif allenast at rädda, och icke af lust och begärelse sig sielf at hämnas; warde han tå, efter sådana befundna omständigheter, ifrån straff aldeles befriad:[3] kan icke alt, som här til hörer, så fullkomligen bewisas; pålägges tå dråparen at förlika målsäganden; men wari fri för böter til konungen och staden, eller häradet, och stånde uppenbara skrift.[4]


Cap. V. När ingen baneman til dråpet innan natt och åhr i härade kan finnas.

§ 1. Skier dråp i härade, hwars baneman innan natt och åhr icke kan finnas; bötin tå alle som i härade bo, ingom undantagnom, efter mantalet, hundrade daler tilsamman konunge och målsägandenom til tweskiptes.


Cap. VI. Om dråp som skier af ens förwållande, doch utan upsåt och wilia at dräpa.

§ 1 . Lägger man af wårdslöso ifrån sig laddad och spänd bösso

för barnom eller androm; eller låssar bösso opröfwada, tå then är

  1. Kongl. M. Rescript 18 Maji 1696, c. 15 fin. Dråpm. med wilia LL.
  2. Joh. à Felde, Elem. Jur. Univ. p. 11, p. 162 et seq. et Doctores ad l. 3 ff. de iust. et iure.
  3. Kongl. M. Rescript til Swea Hofrätt 19 Nov. 1695.
  4. Mar. Salomonius, et Doctores alii ad cit. 1. 3 de justitia et jure, ther the skilia emellan moderamen tutelæ och moderamen tutelæ inculpatæ.