Den här sidan har korrekturlästs
IV. Förslag till Ärfdabalk 1713.
Erfdabalker.
Cap. I. Om arf i gemen.
§ 1. Dör någor man eller qwinna, och lemnar efter sig ägendom, wari sig rörlig, eller orörlig; tilfalle tå then, sedan gäld guldin äro, antingen them, hwilka han eller hon igenom sin yttersta wilia til sina arfwingar lagligen förordnadt hafwer; eller, ther thet ey skiedt är, them, som för skyldskapsens skuld, efter lag thertil närmaste arfwingar äro; eller ther rätter arfwinge icke är, eller efter lag kommer; tage konunger gots hans, hwad thet är jord, eller lösöra, som fordom kallades danaarf; hwarom också framdeles widare skils i thessom balk.
Cap. II. Om ens yttersta wilia eller testamente, huru thet lagligen skal förrättas, och ho thet giöra må.[1]
§ 1. Alt testamente bör förrättas med klara ord tydeligen och
til alla omständigheter fulleligen, uti goda manna närwaro, som ther
- ↑ Efter capitis primi anledning, och rationem methodi synes anständigt först tala om testamente. Ther til med förmäles ock uti Iure Rom. I. 1 princ. ff. Si tabulæ testamenti wara iuris ordinarii, ante de iudiciis testantium (testamentis) deinde successione ab intestato loqvi. Och således skier thet icke allenast i Iure Rom., utan ock in legibus aliarum moratarum gentium. Ty, ther testamente är, komma icke the eliest wederbörande äro, efter lag at ärfwa. Qvamdiu possit valere testamentum, tamdiu legitimus non admittitur, l. 89 D. de R. J. Sedan äro paragraphi här satte efter then ordning som synes tienligast; nemligen först om testamente, och sedan ho thet giöra kan. Så handlas ock i Iure Rom. först om testamentis, och sedan om them som få giöra, eller icke giöra testament. Conf. tit. Instit. de testam. ord. et seqq. Hwilken method then store Iurisconsultus Cujacius säger sådana wara, qva nulla comptior esse potest.
