Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
22
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

til witne äro, antingen skrifteligen, eller, ther omständigheterna så fordra, munteligen. Skier thet skrifteligen; förrättes tå, iämte namns underskrift, med antekning af tid och rum, när, och hwarest thet giordt och underskrifwit blef, och at witnen edeligen, ther så fordras, kunna betyga, at the af testamentsgifwaren warit til witne ther öfwer kallade, och at han med godt och sundt förnuft för them förklarat sin mening therutinnan och wilia aldeles wara sådana, som thet af them underskrefna och bekräftada testamente innehåller och förmäler: doch stånde under hans fria utlåtelse, som testamentet skrifteligen hafwer upsatt, om han wil witnen thes innehåld weta och läsa låta, eller ey: skier testamentet munteligen; kalles ock tå ther til tu eller try witne likaledes, som sagdt är, fulleligen ther om at witna och betyga.[1]

§ 2. Warder någor å sådana ort stadder, at han inga witne wid handena hafwa kan, och sitt testamente likwäl wid sundt och fullt förstånd med egna hand upsätter, och thet med sine hands och namns. underskrift och insigle bekräftar, så at ther om intet skiäligit twifwelsmål är; tå niute samma testamente icke thes mindre laga kraft:[2] men hade han eliest med egna hand sitt testamente upsatt, eller munteligen giordt, och honom sedan tid och lägenhet warit witne ther öfwer at kalla, och alt rätteliga fullkomna, men han sådant wiliandes aflåtit; hafwi tå thet inga macht.

§ 3. Ho testamente giöra wil, han skal wara kommen til laga ålder, sig och allo sino, som i testamentet inflyter, sielfwer rådande, wid godt och fullt förstånd, samt giöra thet af fria utlåtelse och wilia, utan twång, lockande, och ens eller annars swikeliga förledande.

§ 4. Om enkio, uti allo thy, som efter lag är tillåteligit, wari lag samma.[3]

§ 5. Hustru må ock med mansens råde och samtyckio af sinom rätt och andehl i boet testamente giöra. Nu wil mannen af egennyttighet, eller i andro måtto henne ther uti wara hinderlig; tå stånde thet til domarens skiäliga ompröfwande.

  1. Stadga om Testamenten 1686 art. 9, conf. c. 10§ 1 et 7 uti originalet h. tit.
  2. Kongl. M:ts cit. Förord. om Testament. 1686 art. 9 fin. jämte thet af S. Lag til Giftomålabalken antecknadt är.
  3. Efter som här talas om mannen först, och sedan om hustrun, och sidst om ene iungfru; ty synes ock kunna något insättias om enkio, efter som hon ock är efter lag sig och sino rådande, c. 28 § 2 uti originalutkastet.