Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/339

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
327
TJUFVABALK 1706

§ 10. Warder tiufwen fångat, angifwen och i förwar satt, och honom någon sedan med willia släpper och uhr wägen skaffar, densamme plichte effter det 30 cap. Edzöresbalken.

§ 11. Kyrckioplichten angående, förhålles dermed effter Kongl. Maij:tz stadgar och förordningar.


Cap. 2. Om flera tillsammans stiähla.

§ 1. Alla de som upsåtheligen sig sammansättia att stiähla, wari sig få eller många, skola hwar och en som i giärningen äre dehlachtige, afstraffas effter hela stöldens storlek och wärde, anten det går till penningeböther eller kroppzplicht.

§ 2. Stiähla flere tillhopa, eij af sammanråd eller upsåth, uthan anten någon låckar eller biuder en minderåhrig och öfwermagi, eller man sin hustru: föräldrar sine barn: förmyndare den omyndige, en förman sine underhafwande, en husbonde och matmoder sitt tienstejohn eller inhyses folck, till att stiähla, stånde densamma tiufzrätt, såsom den der andra gången stuhlit, och förbemält är: stiger stölden öfwer 60 daler silfwerm:t, dömmes han till döden, men den som blifwit låckader, och är till fulla ålder kommen, plichte han som annor tiuf effter stöldens grof het. Kommer han som låckade andra gången igen, plichte för hwarie 6 daler s:mt med ett gatulopp, öfwerstijger wärdet af tiufnaden nijo gatulopp, och eij fyller 60 daler s:mt, giöre trählarbete för det som öfwerskiuter, jembwäl bör sielfwa tiufnaden åtherbetahlas af den bråtzliges egendom så långt den räcker, fast än de andre dess stallbröder äro oförmögne, och intet hafwa något att åthergiällda.

§ 3. Der någon till tiufnaden warit så wållande, att den genom hans råd och tillhielp är timmat och förorsakat, bör han plichta lijka med tiufwen: men der elliest någon wettandes giömmer eller nöther det som stuhlit är, eller hafft kundskap om tiufnaden förr uth, att den warit å färde och intet uppenbarat, eller wettat tiufnaden warit skedd, och hulpit att döllia densamma, eller elliest giort sig i en eller annor måtto deraf dehlachtig, densamma skall straffas effter saksens och omständigheternes beskaffenhet, antingen med pänningeböther, fängelse, gatulopp eller rijsslitande.