Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/340

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
328
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

Cap. 3. Om tienstefolkz stöldh, och det som stiähls af omyndige barn, såfwande uthe på marken, uti badstugu, eller ifrån den som är meenföhr af siukdom, under wådeld, wattnsnöd, wåldzwärkan eller allmän krigznöd, uti soth- och pästetijd, och de dödas swepning.

§ 1. Stiähl tienstefolk som ens brödh ätha, eller löhn taga, ifrån sin husbonde eller mathmoder, bryter lås, kista, dörr eller på hwarjehanda sätt försnillar och afhänder af det dem inom eller uthom huset till skiötzell, beställning eller arbete i händer gifwes, det wari sig litet eller mycket, straffas till döden.

§ 2. När skeppare, dess folck, och fohrmän, stiähla något under 60 daler s:mtz wärde af det dem warder gifwit till att föra och förwara, ware tiuf, giälde och böthe fyradubbelt, eller plichte med trählarbete, om det icke lijf angår.

§ 3. Lijka så skohla de plichta som swijkeligen afhända barn, mindre än tålf åhr, eller afwijta, kläder, smide och ehwad de på sig bära, jembwähl stiähl i badstugu, eller och så af en eller flere som äre meenföre, eller med swår siukdom behäfftade, och uthan wårdnad: såsom och af någon död, eller såfwande uthe på marcken, heller och uti allmän soot- och pästetijd, derest allt folck äre döde, så och den som bryter sig in i kyrckian och lijkhuset, och upgräfwer de döda, och stiähl swepning eller kisteklädnad.

§ 4. Stähl någon när wådeld, wattnsnöd, skiepzbrått, wåldzwärkan eller allmän fiende enom öfwergår, och förhanden är, eller och sedan något undan förberörde fara och nöd kan wara bärgat, straffas med döden, om wärdet är fulla . . . . daler s:mt, hafwer och jämbwähl förbrutit sine lösöron till treskiptes, är det mindre plichte karlen för första gången . . . .

§ 5. Bårttager och döllier någon af det skiepp och godz, som antingen skieppsfolcket hafwa öfwergifwit, eller föruthan folck är till landz kommit, warde straffat som I capit. förmähler.

§ 6. Kiöper och någon wettandes det som således stuhlit är, betahle det igen med sin egendomb, och böte äntå tredubbellt: orkar han eij bothum, plichte effter I capit.

§ 7. Stijger det kiöpte öfwer 60 daler s:mtz warde, straffes då kiöparen till lijfwet, och betahle icke dess mindre, det han således kiöpt hafwer.