tingswalle, wid hospital och siukhus, wäg, eller allment annan-stads utsatter är.
§ 6. Stiäl någor af thessa tiufwar andra gången, och tiufnaden rörer ey lifwet, fördubbles straffet. Och i allom ofwansagdom målom, ther tiufwen behåller lifwet, stånde han uppenbara kyrkioplicht.
Cap. VII. Om bedrägeri, fals och flärd.
§ 1. Fals är, ther man skyler ondt under godo: såsom koppar under gulde, sten under iärne, och annat sådant med tunnogotse eller eliest. Flärd är, ther man sälier, eller utgifwer ondt för godt, mängt för omängt.[1]
§ 2. Hafwer någor kiöpman, eller annar förfalskat gots; eller sälier thet han antingen sielfwer förfalskadt hafwer, eller wiste at thet förfalskat war; böte tolf daler til konungen, häradet, eller staden, och betale honom som kiöpte dubbelt emot gotsets wärde: säger han sig icke wetat gotset warit förfalskat; wise sin fångaman; eller om han af godan frägd är, tillåtes honom ed, och swärie så, at han owetande sådant gots hade och sållde.
§ 3. Brukar någor kiöpman, borgare, eller eho som sälier, eller kiöpenskap drifwer, omärkt och falskt mått, eller wigt, och warder tilwunnen; hete tiufwer och plichte efter wärdet af skadan han thermed giordt hafwer.
§ 4. Guldsmeder, gulddragare, eller eho han är, som smälter och arbetar guld, eller silfwer som falskt är; böte fyratijo daler, och then som kiöpte äge samma rätt, som i § 2 sagdt är: skal ock alt thet guld och silfwer, som hos någon af thessom uti theras wärkstäder befinnes bedrägeligen af them förarbetat, wara til konungen, häradet eller staden förbrutit.
§ 5. Alle andre ämbetesmän, och handtwärkare, eller eho then är, som fals eller flärd brukar; weterligen utgifwer ondt för godt, gammalt för nytt; förbyter, försnillar, eller förfalskar ämnet til sin fördel och annars skada; böte tredia delen af thes wärde til treskiptes, och förnöije kiöparen på sätt och wis som förbemält är. Alt förfalskat och förskiämt gots upbrännes, eller försänkes, at någor theraf ey bedragen, eller til sina hälso skadad warder: men ther något dugeligit ther under pröfwes och finnes; hemfalle sådant them fattigom.
- ↑ C. 3 § 1 fin. Kiöpmb:r LL.
