II. Förslag till Lägersmålsbalk 1713.
Om lägersmålum.
Cap. I. Om mökränkning och lönskaläge.
§ 1. Begår någor ogift man lägersmål med ogifta qwinno;[1] böte tyo daler, giör han thet annan gång med henne, eller med ene andro som ock ogift är; giälde tiugu daler: kommer han tridia resone igen; böte tretyo daler; fierda, fyratyo daler, och plichte thertil tå med halft åhrs arbete uti nästo tuchthuse, eller wid någon konungens gård. Skier af honom lönskaläger oftare; ökes tå botum med tyo daler och halft åhrs arbete hwar gång; eller löse sig ifrån hwario halfwo åre med hundrade daler. Kyrkioplickten blifwer efter Kyrkiolagen;[2] och then ther med tridia resone beträdes böte ock tu hundrade daler til kyrkiona och hospitalet, eller soknens fattiga, och stånde enom söndag på plicktepallenom, utan at få sig lösa, och sedan offenteligen skriftes och aflöses: orkar han ey thessom botum; böte tå förrän han kyrkioplichten utstår, som lag säger, med kroppen.[3] Bedrifver han fierda gången lönskaläge; böte tryhundrade daler, och stånde twå söndagar på plichtebänken: förmår han ey the penningar erläggia; ökes therefter straffet til kroppen: kommer han oftare igen; förökes sammalunda boten, och stånde doch ey mer än tre söndagar kyrkioplicht. Begår han enkelt hor förr eller emellan; förfares tå thermed, som förmäles i 3 cap. Nu kan thet hända, at
någor under kyrkioplichten nekar giärningen, the han för werldslig
