Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
371
LÄGERSMÅLSBALK 1713

sino hustrus moder; eller stiufmoder sine; eller med sonahustru sine; sonasons eller dottersons hustru; stiufdotter, stiufsons dotter, eller stiufdotters dotter: eller qwinna med sins mans fader; eller sinom stiuffader; eller med sine dotters man; sonadotters man; eller dotterdotters man; eller med sinom stiufsons, thes, eller sine stiufdotters son; och så widare uti någrom led, som hafwer sådant anseende uppå föräldrar och barn.

§ 3. Bedrifwer någor blodskam i sidolineones första skyldskaps ledenom; miste lifwet: såsom när broder lägrar samsyster sina, eller halfsyster, ächta, eller oächta.

§ 4. Begår någor blodskam, så at then ene är i then första, och then andra uti then andra, halfwa eller hela skyldskaps ledenom i sidolineone: såsom när man ligger när sins broders dotter; syster dotter; eller thes afkommo; fadersyster, eller modersyster: eller kona häfdas af sins broders eller systers son; fader- eller moderbroder; miste tå lifwet.

§ 5. Skier ock något enkelt, eller dubbelt hor med någrom af thessom närskyldom; warde tå mannen steglad och konan bränd.

§ 6. Giör någor hor, eller lägersmål uti then första swågerskaps ledenom å sidone; miste lifwet: såsom ther man lagrar sino hustrus syster; broders enkio; eller andra twå systrar: eller qwinna ligger när sins mans broder, systers man, eller andra twå bröder.

§ 7. Häfdar någor sina swägersko uti första och andra sidolineones ledenom: såsom man sine hustrus broders eller systers dotter; fader- eller moderbroders enkio: qwinna hafwer lägersmål med sins mans broderson, eller systerson; eller med sins mans fader- eller moderbroder; plichte tå för swågerskaps brott ottatyo daler: men är enthera gift; böte tå för horet särskilt.[1]

  1. Här synes ottatyo dalers straff icke wara enligit med sådana synd. Ty regula lyder så: Qvæ damnatio valet in consangvinitate, eadem etiam locum obtinet in affinitate. Conferatur Gerhardus tomo 7 De Coniugio § 289 p. m. 422 et § 351 p. m. 520 et seqventibus: hwarest han wisar uttryckeligen thenna gradum wara iure divino prohibitum, allegerandes ock många the förnämsta Theologos orthodoxos. Slutar ock § seqventem sålunda: Breviter; secundus gradus line[ä] inæqvalis in consangvinitate et affinitate semper est prohibitus. Finnes ock klarligen Levit. c. 18 v. 14 i S. Bibelen: Tu skalt icke blotta tin faderbroders blygd, så att tu tager hans hustru. Uti grundspråket betyder så mycket, at hon är ett kiött med tinom faderbroder; eller at hon är tin fadersyster, iämväl efter Gerhardi version: amitia tua ipsa est, cum sit patrui tui uxor, et una caro cum ipso etc. Kan altså icke annat wara, än at thengraden är expresse i iure divino prohibitus, iämväl efter Lutheri senasta uttolkning, och at samma capitel är at förstå icke allenast om personer som ther upräknas, utan ock om them androm i samma gradibus. Är thertil Kongl. Senatens resolution och förklaring af åhr 1636 d. 1 Maij n. 10 til Göta Hofrätt så lydande, at then 17 puncten i Rättegångsordinantien af åhr 1614 uti 1 et 2 gradu lineæ inæqvalis bör wara iämwäl til straffet uti affinitate at observera. Hwarföre ock stor åtskilnad synes wara emellan consobrinorum (syskonabarna) lägersmål, och theras som i thenna § förmäles: kommande här til, at consobrinorum nuptiæ i Guds lag icke förbiudes: men theras i thenna § ratione affinitatis expresse. Hwaraf synes fölia, at straffen kunna stadgas åtskilliga uti thessa mål. Äfwen ock stadgas ottatyo dalers bot för lägersmål i andro swågerlaget cap. seq. ther, egenteligen at tala, intet swågerlag är, mindre i Guds ord förbiudes. Ty affinitas är allenast inter maritum et consangvineos uxoris, et inter uxorem et consangvineos mariti: hwarför ock dispensatio härutinnan skie kan, men icke i thy som i Guds lag förbiudes.