Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/392

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
380
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

wara. Tillfogar någor them spott och wanheder, eller brukar mot them oqwädinsord eller med hwarjehanda otijdige gierninger them i thera ämbete öfwerfar och förolämpa,[1] som icke röre eedsöre effter som sägs i Edzöresbalken, ligge thet alt i tweböter.[2] Men kommer ther wåld uthi med sår, blånad eller blodwijte, straffas tå then thet giorde effter saksens beskaffenheet, som cap. 3 § 2 i Edsöresmålum är stadgat.

§ 19. Understår sig någor befallningshafware eller thes underhafwande, eller then som å konungz eller andras wägnar någon uthmätningzsak drifwit, att slå under sig någon dehl af thet som till uthmätningz gångit är och androm tillkommer: tå bör then samma tillhållas att framgifwa thet underslagne eller sättia ther redbare borgen före, och sedan anklagas hoos dommaren att ther plickta med penningeböter till een triding af thet han sig underslagit och skadan åther: orkar han eij alt sådant fullgiöra; plickte med fängelse eller sättes ifrån tiensten, alt efftersom saken och omständigheterne äro till.


Cap. 2. Om the måhl, som under konung befallningzhafware till rätts fullbordan höra.

§ 1. Konungs befallningshafware äger för all ting ackt therå hafwa, att konungs tillhörige rätt i alla måhl befrämjas, och eij i någor måtto kränkas, minskas eller förswagas må. Thet är hans yppersta syssla; ty ther konungs rätt lider, ther lider och thet gemena bästa.

§ 2. God lag är landsens styrka. Och för then skull skohla konungs befallningshafware hwar på sin ort ther alfwarsam hand öfwer hålla, att konungens lag och stadgar eij motwilleligen öfwerträdas, wanwördas eller undertryckas måge. Och ther thet spöries, låte tå genom fiscaler och upsyningzmän slijke öfwerträdare för rätterne angifwa och till straff befordra så att uppenbara wåld och orätt, eij nedtystas, eller missgierningar opåtahlte lämbnas måge.

§ 3. Alt hwad af konunger sielfwom, eller thes embetesmän för then allmänne nyttan skull, ware sig öfwer konungs räntor och ingiälder, eller andre angelägne ährender, till konungz

befallningzhafware skiutes, eller af konungs ombudsmän högre eller lägre, sampt

  1. B: öfwerfaller och förolämpar.
  2. B (i marginalen): K. M:ts Res. de A:o 1691 d. 21 Dec.