hafwer att widerwåga; eller förbud a annan, at resa af staden, för än han för rättenom swarar eller ställer säkerheet att swara till rätta; eller ther någon i ren och ricktige måhl söker huus- och skiplego, betahlning för kåst och underhåld, eller förtient och betingat löhn, eller i andre slijke måhl, ther man uthan rättegång genast sin ostridige rätt och een reen summa kan upwijsa och skyndesam hielp betarfwar, som och bör föllia i alla thessa förbemälte måhl, efter ty öfwer hwarie sak framdehles widare förmähles.
§ 9. Är någon sak anhängig hoos dommaren, ther må icke konungz befallningshafware påläggia någon att blifwa qwar till saksens uthslag, eller att ställa säkerheet för det parten kunde genom domb winna; med mindre dommaren sielf befallningzhafware therom anlijtar. Om tredsko och utheblifwandet från rätten wari lag samma.
§ 10. Understår sig någor egenwilligt een annan i sin besittning att rubba, oroa, eller ther uthur trängia, ther skall konungz befallningshafware een sådan egenwillig wåldsamheet strax förbiuda och afstyra, och samma sak sedan hoos dommaren angifwa.
§ 11. Antaga eller gifwa wittnesbörder om giorde inteckningar öfwer skuldbref, huus eller iordegods annars ther med må konungs befallningshafware sig eij befatta, uthan thet bör sökias wid ting och rådstugu, ther ägendommen belägen är, och ther menige man bäst kan therom kundskap bekomma.
§ 12. Eij heller måge konungs befallningshafware blanda sig i the saker, som antingen till sielfwa uthmätningen under the kongl. borgrätter, krigs, fortifications, artollerie eller ammiralitets rätter; eller omedelbart under konungz collegier höra, med mindre the therom af samma rätter eller collegier för wissa omständigheeter anlijte blifwa.
§ 13. Men när officerare, soldater eller båtzmän uthi borgläger hemma i landet eller under hemlof, och icke under flygande fahna, i upbud och tåg, krigzbefallning eller i fästninger stadde äro, ther skohla the under landzlagen lyda, och konungz befallningshafware till swars och lydno stånda, thet wari sig för skuld eller brått thera.
Cap. 3. Huru wid uthmätnings sökiande rätt och ordenteligen förfaras skall.
§ 1. När någon hoos konungs befallningshafware handräckning söker, står honom wähl fritt genom een kort skrifft sin sak att
