andraga, hwilken then andra parten genast meddehlas, och wiss dag honom till förklaring förelägges bör, men ingalunda skall them emellan wijdare skrifftwäxling tillåtas, effter som uthmätningssaker uthi all möijelig kortheet till slut bringas böra.
§ 2. Ställer nu icke then som sökes then sökande innom förelagd dag tillfreds eller möter med swar, och finnes lijkwähl liusliga, att han ther om kundgiord warit; sättie tå konungz befallningzhafware wiss dag till uthsökning och fullbordan af thet som rätteliga sökes, och låte thet then utheblifwande kundgiöras, kommer han än tå eij tillstädes eller wijsar laga förfall, niute tå then sökiande rätt sin, ehwad thes wederpart sig infinner eller eij.
§ 3. Skulle then som uthmätning sålunda undergått, påstå sig ther igenom wara för när skiedt, stånde honom fritt innom wiss tijd i then kongl. hofrätten sig ther öfwer beswära, effter som i 6 § af thetta cap. stadgas. Men är then som uthmätning fådt, oförmögen eller misstänckter att reesa bort, och begiärar then andra af honom borgen eller qwarstad å thet som uthmätt war, wijsandes sig innom laga tijd sine beswär i hofrätten inlagdt; tå må konungs befallningshafware thet icke heller förwägra.
§ 4. Kommer then som sökes på förelagdan dag tillstädes och tillstår skulden eller hwad thet är som sökes, men begiärer något anstånd ther med; tå må honom wähl, ther skiählige orsaker så fordra en kort tijd ännu effter hwars och eens saks omständigheeter till fullbordan af sin skyldigheet förunnas, dock så, att then som sitt med rätta söker, icke må till sin skada ther igenom uppehållas, eij heller then tijd förläggias, som i någon domb till betahlning förelagd är, effter som i nästa cap. stadgas.
§ 5. Nekar then som fordras, till skulden eller giör ther emot jäf och inwändningar, ther bör konungz befallningzhafware i kortheet, dock noga och med flijt öfwerwäga, om the jäf någon grund och sanning med sig hafwa: finnes thet eij, gånge tå saken till uthmätning. Men äro ther till goda och strax bewisliga skiähl, tå skiutes saken under dommaren, dock så att ren och ostridig skuld icke uppehållas för thes skuld som jäf är uthi, eij heller thet ricktige mot thet som oricktigt är upgår. Men för blåtta munjäf eller inkast som strax bewijsas ogruudade wara, må konungz befallningzhafware ingen sak som till honom hörer ifrån sig till dommaren skiuta.
