Uthsökningsbalker. Then andra dehlen. Rättz fullbordan i brått och missgierningar.
Cap. I. Att missgierning eij må nedtystas, uthan then bråtzlige grijpas, fängslas och hoos domaren angifwas.
§ 1. Såsom genom grofwa laster och missgierningar landsfred förstöres, oskuld förtryckes, och Guds samt konungens lag wanwördas och öfwerträdes; ty har och Gud satt swärdet i konungens hand, land sitt ther med att freda, the fromma att skydda, men wrångwise och ostyrige öfwerträdare, med ifwer och rättwijsa straffa, samt laster och odygder uhr land och rijke sino att ränsa och uthrota. Och skall förthenskulld sig ingen högre eller lägre understå, grofwa missgierningar, högmåhl eller halssaker att nedtysta, hemligen förlika eller från rättwijst straff skydda, wid konungs högsta onåde. Och skall then som therom öfwertygat warder, plickta effter som lag förmår och saksens beskaffenhet fordrar.
§ 2. Så snart någon grof missgierning å landet eller i staden spörjas wara begångin, eller att någon genom öfwerwåld, fredsbrått, slagsmåhl och annat förargelig oliud then allmänna säkerheeten oroar; skall konungs befallningshafware i samma lähn, samt borgmästare och råd i städerne, then bråtzlige å färska gierning gripa och för rätten angifwa låta: är eij tå å landet laga tingstima för handen; skall domaren för then missgierning skuld genast uthom then wanliga tijden ting sammankalla; men i städerne rätten uthan upskof öfwer thet måhl ransaka och dömma, sände och sedan i lifssaker och thes lijkes grofwa måhl dommen med ransakningen under hofrättens skiärskådan innan fullbordan therpå fölljer, alt effter som therom i Rättegångzbalken stadgas.
§ 3. Såsom emellan adelige persohner wari sig infödde eller främmande, sampt des wederlijkar alla upsåtelige så kallade dueller eller uthmaningar och enwiges slagsmåhl wid hårdt straff förbudne
