äro, så skola konungs befallningshafware hwar i sitt lähn, så snart någon otwifwelackteligen finnes häruthi saker wara, then samma genast inmana och straxt ther på tillijka med någre rättälskande män af adelen och thes wederlijkar sampt krigsbefählet öfwer thet måhl ransaka; sändandes sedan ransakningen till håfrätten att saken ther af fiscalen till slut drifwas må.
§ 4. Under den tijd missgierningsmåhl och andra grofwa förbrått under domaren anhängige äro, skohla konungs befallningshafware icke allenast god försorg draga, att the fängzlige säkert förwaras, födo och tillbörlig skiötzel niuta, effter ty som wijdare i thenna balck therom stadgas, uthan och när hofrätten eller annan rätt äskar, att någon således bråtzlig införas och till förhör ställas skall, så laga att allmogen å landet gifwer ther till hwar å sin ort fri skiutz och att then anklagande[1] eller bråtzlige wähl förwarat genom lähnet beledsagas hwilket och i nästa lähn skie bör, till thes han fram och åtherkommer.
§ 5. Ingen må sig understå att taga borgen af then som för missgierning gripen är, ther saken antingen angår lijf eller lem eller att på brått hans annat straff till kroppen egenteligen hörer; förty att ingen then mackt öfwer lif, lem eller kropp sin äger, att han them till straff för annars missgierning upsättia må.
Cap. 2. Om fängelse och häckten i missgierningar, fångats skiötzell och födo och om fånge rymmer eller släppes löös.
§ 1. Then som i grofwa missgierningar å färske gierning grijpen är, eller uthan konungs leijdebref effter flere eller mindre åhr fångas, och gierningen eij neka kan, skall fängzlas, och å landet till nästa slått eller fästning föras, och ther i the rum förwaras, hwarest missgierningzmän pläga. fångne hållas. Är han eij sålunda grijpen, tillstår eij heller gierningen, eller är han af högre stånd och wärde; niute tå till des domb faller lindrigare, dock säkert häckte i staden och på landet. Men i swåra högmålssaker, och ther redan een domb till döden öfwer then bråtzlige fälter är, skall den samma genast från stadz till cronofängsle föras och ther på behörigt sätt förwaras.
§ 2. Fångahusen skohla å alla orter i rijket så inrättade wara, att män och qwinnor eij sättias tillsammans eller umgänge sins
emellan hafwa, som i Edzörsbalcken stadgas. Så bör och then som öfwer
- ↑ B: anklagade.
