fängelsen mackt och upsyn hafwa, låta them som offtast rensa och rökia, att fångarne af stanck och ohyra eij förtäres; jämbwähl dageligen tillsee, att fångehusen med järngaller sampt goda låås och dörar wähl förwarade äro, så att ingen hemlig ypning eller uthbryttning af the fängslige ske kan: försummas thet, eller annan nödig warsamheet och kommer ther igenom någor fånge på flyckten, swarar then som till upsyn och inseende öfwer fångehusen satt war, och plickta som i Edzöresbalken uhrskills, alt effter som thes försummelse och then undkomnes brått eller missgierning warit till.
§ 3. Understår sig någor fångewaktare eller hoo thet wara må, som fångar till förwar anförtrodde äro, att släppa någon hamligen eller uppenbarligen löös, uthan konungs befallningshafwarens lof och befallning, ehwad thet skeer för winning, skyldskap eller någon annan orsak skuld, låti tå konungs befallningshafwaren then samma i then andras ställe genast fängslas, och sedan må han af domaren till thet straff fällas som i Eedzörsbalken effter hwar sakz beskaffenheet stadgas.
§ 4. Nu kan någor ogierningsman eller annan som för brått sin i häfftelse sitter, rymma och på flyckten komma, tå häfftes wähl then wackt eller upsyningsman, som fången till förwahr gifwen war, som sagt är, och ransakes sedan i kortheet och huru wijda han eller någon annan ther till wållande warit; men låta dock konungz befallningshafware icke allenast then flyktige genast på alla wägar efftersättia och budkafla ther om till nästa lähn medföras; uthan och på nästa helgadag af alla prädijkestohlar i lähnet effter honom med klara omständigheeter att alla thet förstå och höra måge, lysas. Så skall och med nästa afgående påst bref till de orter afgå, ther then flycktige förmenes genomresa eller sig uppehålla. Dock må ingen fånge, sedan han uhr rijket kommen är, i fremmande land fasttagas och åther införes, skier thet skall thensamma tith åther till närmaste stad eller höfdinge[1] föras och bewijs ther å tagas.
§ 5. Med ogierningzmans födo under theras fängelse, förhållas sålunda, att ther han sig sielf nähra kan, ther bör honom eij nähring af androm gifwas. Hafwer han sielf intet till födo, och är han på någors eenskijlte begiäran i häfftelse satt, men nekar till gierningen tå bör then honom föda som häffta läth med 3 öre om dagen til thes han om saken inför dommaren öfwertygat och dömder warder.
Orkar han eij för egen fattigdom skulld honom föda och kiännes then
- ↑ B: stad och höfdingedömme.
