begådt dråp, eller annor tiufwerij, rymdt undan regemente eller uhr häckte, eller för hwariehanda ringare måhl hafwer fängzlig sutit; tå må thes kropp af annan ärligit folk handteras, och i kyrkiogård dock i stillheet och eij på wanligit sätt begrafwas. Hwilket konungs befallningshafware uthan wijdare förfrågan hoos rätten och uthan uppskof skall wärkställa låta, på det the öfrige fångar af den döda kroppens stank eij må i theras fängelse beswäras.
§ 2. Med theras kroppar, som in- eller uthom fängelse sig sielfwa lifwet afhendt, hwilka kallas sielfspillingar, förfares som i Högmåhlom i 18 cap. stadgat är. Men på thet med deras begrafningar som uthom fängelse sig sielfwom om lifwet brackt, tijden icke för långt utdragas må; skall domaren i orten genast öfwer thet måhl ransaka och utan wijdare förfrågan hoos hofrätten ther öfwer thes uthslag gifwa, sampt thet samma uthan drögsmåhl wärkställa låta.
§ 3. Blifwer någon i enwigeskamp dödat, tå må han wähl i kyrkiogård, men uthan wanliga ceremonier begrafwas, om dråparen i enwigzkamp, som effter domb kommer att mista lifwet, wari lag samma.
§ 4. Finnes antingen mördade barn eller andra persohner genom wåldsam hand afdagatagne, tå skall konungs befallningshafware ther rätten eij så när är, theras döda kroppar af tienlige persohner först besicktiga låta innan the begrafwas och therom wittnesbörd i rätten insända. Med theras begrafning förhålles effter Kyrkiolagen.
Cap. 4. Om domars fullbordan i hals- och lijfssaker.
§ 1. Nu är missgierningsman till döden dömd och domen under konungz befallningzhafware till fullbordan skutit, låte han tå genast antingen then bråtzlige för sig komma, eller domen i fängelset honom af någon beskedelig betiente föreläsa, med alfwarlig förmaning sig wähl och christeligen till döden bereda, hwilket och genom prästen ther han så när wid handen är, skee bör; tå skall och honom som dömbder är wiss dag föreläggias sitt straff att undergå och ther på prästen ansäijes, honom emedlertijd flijtigt i fängelse besökia, med Guds ord trösta och från hårdnackenheet omwända.
§ 2. Konungs befallningshafware skall och sedan skarprättaren säija låta både thet straff fången är dömbder till; som och dagen till
