thes fullbordan, så lagandes att hwad ther till behöfwes alt i rättan tijd honom anskaffas.
§ 3. Till fångar som på lifwet sittia eller till döden dömbde äro, bör ingalunda allehanda löst folck otijdigt, och särdeles om nätterne insläppas; mindre i fängelse swalg och fyllerij, dobbel, slämpt och ogudaktigt snack tillåtas: ther på fångawaktare noga acht hafwa, och slijkt owäsende tijdigt tillkännagifwa böra: men så bör dock then fängsligas hustro, man eller nästa anförwanter icke wägras i rättan tijd honom eller henne besökia, allenast the icke med then fångne allena lämbnas eller ther igenom tillfälle gifwas, honom på flyckten att skaffa.
§ 4. Dagen förr än fången till lifsstraffet uthledes, bör konungs befallningshafware genom någon beskedelig betiente så wäl som genom prästen honom åther förmahna låta, sig till andra dagen wähl bereda och färdig hålla, ther hoos skall om spetzgården eller annan säkert anstalt[1] giöras och ännu een präst eller flere som ther skickeligast är, antydas, fången till rättareplatzen att föllia och med Guds ord trösta. Nekar någon präst thertill, tå bör han i dombcapitlet angifwas och alfwarligen därföre näpsas.
§ 5. Fångar böra klåckan 9 förmiddagen till rättareplatzen med säker och behörig wackt uthföras sedan the först af prästerne med böner och andäcktige psalmer till döden beredde och med Herrans Nattward bespijsade blifwit. Ther skola. och prästerne honom som uthföres ledsaga, och under wägen så wähl som på platzen trösteligen tilltahla. Så skall och then som öfwer wackten satt, eller elliest till styrsell och wärkställigheet af thenna afrättning[2] är förordnat (hwartill konungs befallningshafware wederbörande betiente bruka bör) noga akt ther på hafwa, att fången under wägen eller platzen[3] genom folcketz tillop och trängsell hwarken undkommer eller hinder och meen i sin beredelse lider. Sedan skall dommen af then, som ther till satt är, öfwerliudt på rättareplatzen afläsas och tå bönen förrättat och een psalm eller flere siungin är, samt fången af prästen styrkt och tröstat är, thes straff utan långsampt uppehåld ställas under fullbordan. Ther och när någon warit dömbd allenast
att halshuggas och i hiähl skiutas, skall kroppen på rättare platzen
