Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
431
RÄTTEGÅNGSBALK 1717

§ 2. Nu brukar någor sådana inwänningar, som egenteligen röra hufwudsaken, och syffta til hela twistens uphäfwande: tå skal domaren theröfwer först gifwa uthslag; hwaremot then som förlorar, må wädia til högre rätt.

§ 3. Thesutan äro någre besynnerlige inwänningar af then beskaffenhet, at hela rättegången skulle framdeles wara förgäfwes och eij hafwa bestånd, om icke domaren gofwe theröfwer sitt särskilta utslag, innan parten sig i hufwudsaken inlåter. Fördenskul ware sådant allenast uti fölliande mål tillåteligit. Först: Ther lagliga jäf giöras emot domarens person; eller sielfwa domstället. 2:ra: Ther wisas kan at saken til annan domstol redan instämd är. 3:die: At parten ingen målsäganderätt i saken äger, eij eller gitter wisa fullmacht af rättan målsägande, och påstår likwäl att få tala eller skrifwa i saken: men will någon sin frånwarande skyldeman eller wäns angelägenhet bewaka, och hafwer eij thes fullmacht; ställe han tå säkerhet, om så fordras, at skyndesamt inskaffa fullmacht, och fullföllje imedlertid saken. Elliest bör ingen för rätten kära eller swara, som icke är målsägande, eller hafwer laga fullmacht. Biuder sig någon annorledes fram, böte i härads- och cämnärsrätten tre daler; i lagmans- och rådstugurätten fem daler; i hofrätten tijo daler: dock bör mannen tala för sin hustru; förmyndare, eller målsman för then som under hans wärjo är; och krigsbefälet för gemena soldater, uti thet the fog och skiäl til hafwa. 4:de: Ther någor wanfrägdad är, och således för andra eij kära eller swara må. 5:te: När swaranden påstår, at saken honom icke angår, eller at han allena ther til icke swara bör. 6:te: När laga tids försummande förewändes, hwarigenom någonthera parten, antingen all widare talan förlorat hafwer, eller til hufwudsaken redan förfallen är. 7:de: Ther wederparten til wissa omständigheters fulgörande förut dömder är, och them eij fullgiordt hafwer.

§ 4. Hwilken af domarens utslag i thessa förenämda eller andra mål, som sielfwa rättegångssättet angå, finner sig beswärad, then må utan laga wad, gifwa rätten som dömt hafwer, tilkänna therom, inom hälfften af then tid, som eljest til wädiande förordnad är; ifrån cämnärs til rådstugurätten, andra dagen innan klockan tolf: men sielfwa beswären ingifwes på tredie rådstugudagen thereffter, med mindre uppå partens ansökning, af rådstugurätten skäligen pröfwes, at längre tid thertil nödig är. Ifrån rådstugu- härads- och lagmansrätt, til