Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/460

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
448
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

brottet är til; och gången dessa böter til the fattiga: orkar han eij botum, eller gitter therföre ställa borgen; plichte med inmaning eller fängelse, effter personens och saksens wärde.

§ 2. Men swaranden som nödgas föllja sin wederpart til högre rätt, må med thenna plicht eij beläggias så framt han icke pröfwas omgå med witterlig falskhet, eller at han emot klara skäl, sin egen hand och skuldbref, dom eller förlikning, nekar göra wederparten rätt.

§ 3. Kommer någor sak inför domaren, som är grundad på klara och straxt bewiseliga skäl, bref och förskrifningar, eller swarandens egen bekännelse, parternas giorda förlikning, eller goda mäns utslag, ther parterna utan förbehåll sig under theras urskiljande skutit hafwa, och then anklagade icke straxt gitter sådant lagligen wederläggia och ifrån sig gå, eller bewisa, at någonthera af förenämda skäl, igenom annan påföljd omständighet, fådt annan egenskap; utan söker allenast oskäligen draga saken i widlyfftighet; äge tå domaren magt, at förut af then skyldigas ägendom, så mycket i qwarstad döma och anamma låta, som thet twistiga wärdt är. Och må käranden thet straxt lyffta och til sig taga, när han borgen ställer, at han thet fullt med ränta återlefwerera skal, ifall domen sedan ginge honom emot, emedan swaranden fritt står inom natt och år at winna thet igen, om han gitter. Emot thenna qwarstads dom må ingen wädia wid förlust af hela saken. Dock ther hofrätten på partens ansökning pröfwa skulle, någon i underrätten oskäligen med qwarstad wara beswärad, tå skal theröfwer konungens utslag inhämtas och parten sedan besked eller swar ther å meddelas.


23 Capitel. Om lagwunna domars återbrytande och försutin laga tids återställande.

§ 1. Ingen utan konungen allena äger magt at återbryta laga krafftwunna domar, samt försuten laga tid återställa.

§ 2. Nu hafwer dom wunnit laga krafft och hörer under utmätning, men wederparten säger sig hafwa funnit nya skäl, hwarigenom domen brytas kunde; tå bör utmätning lika fullt ske på sätt som i Utsökningsbalken stadgas, och then som af nya skäl sig betiena will, söke först konungens tilstånd them at framwisa, och aflägge sedan sin ed, at han them eij tilförne wetat, eller weta kunnat, eller att han eij förstådt them wara af sådant wärde, som han sedan funnit,