eliest äga, något af thy arfwe som samma barn efter sin dräpna fader, eller moder bekommit: är nogot annat arf, eller aflinge thy barne tilfallit; hafwin tå ther uti sin rätt behållen.
§ 4. Agar fader eller moder barn sitt så hårdeliga, at thet ther igenom dör; eller dräpa the thet eliest genom hwariahanda grof förseelse, ärfwe tå icke then som til barnsens död orsaken är, undantagno när moder kan emot wilia sin, och af olycko liggia i hiäl barn sitt; miste hon tå icke arf, med mindre thet pröfwas igenom ena oförswarlig wårdslöshet sig tilldragit. Hafwer barnet, som således omkommit, samsyskene, eller halfsyskene, eller andra närskylta fränder som til olyckona oskyldige äro, hwilkas arfwerättighet af then brotsliga icke härflyter; tagin tå the arfwet.
§ 5. Äro twenne hwars annars arfwingar, och dräper hwar thera annan med wreds wilia;[1] ärfwe tå ingen thera then andra, fast än then ene af them then andra efterlefwat, utan tagin theras arfwingar, hwar thet han med rätta efter sin skyldman taga äger: kan thet bewisas, at then ene af them drap then andra uti laga lifsnöd, och hafwer honom öfwerlefwat, eller är med honom i sänder så omkommen, at man icke för wisso wet, ho then andra öfwerlefde: tagi tå then oskyldige, och hans arfwingar arfwet efter then brottsliga.
Cap. XIV. Om them som genom grofwa missgiärningar sin arfwerätt förwärka; och om landsflychtig mans arf; och om thes barne något arf tilfalla kan.
§ 1. Förer någor afwogan skiöld; eller beträdes med förräderi och andra stemplingar, som i Högmålom förmälas, emot konungen, thet konungsliga huset, och fäderneslandet; hafwi then samme förwärkat för sig och sinom arfwingom, allan ägendom i löst och fast, arf och aflinge, som honom, tå giärningen giörs, enskylt tilkommer, och tilfalle thet altsamman konungenom: men faller något arf sedan han dömder är, som han eliest hade warit berättigad til; tagin thet tå the andre thens dödas närmaste arfwingar.
§ 2. Warder någor fälter til ewerdeliga landsflychtighet; eller rymer af landet för några grofwa missgiärning; then må ey något arf taga medan han således flychtig är; ey heller the barn som han
tå aflar. Andre närmaste arfwingar tagin thet arf som i medlertid
- ↑ Cap. 1 Dråpm. med wil. LL.
