kan falla när the fulla borgan therföre sättia; på thet, at om han frid får i sinom dagom, och konungen wil honom arfwet förunna, thet samma kunde tå honom, och thes barnom fullkomligen återgifwas. The barn som honom födde blifwit, eller han aflat hafwer förr än han landsflychtig wardt, niutin sin fulla arfwelott oförkränktan, ehwad han frid får, eller ey.
§ 3. Är någor allenast til en wiss tid landsflychtig dömder; stånde tå hans gods och arf honom tilhanda, til thes han återkommer: men af räntone och afgiälden niute han i medlertid ey mera än hwad öfrigit är; sedan hans hustru och barn theraf sitt nödiga underhåld hafwa bekommit.
§ 4. The som falla i från wår rätta ewangeliska, til ena willfarande tro och läro, niutin aldrig något arf, rätt, eller rättighet inom Sweriges gränsor, och tagin förthenskul thera näste arfwingar arfwet, så framt the sig icke ångra och omwända, och få således konungens nåd.[1] Sammaledes om någor af främmande läro sätter sig här i landet at bo, och låter emot Kyrkioordningen sina barn i ene förbudna gudstienist upfödas; niutin tå samma barn hwarken arf, eller burskap i Swerige, ther the sig ey til wår rena christeliga läro omwända.
Cap. XV. Om utrikis arfwinge, och thens arfsrätt som öfwergifwer sitt fädernesland, och sätter sig neder at byggia och bo å utländska orter.
§ 1. Hafwer någor utrikes arfwingar å then orten boende, hwarest swensker man sådant arf icke niuter; niutin tå ey heller the något arf i Swerige, utan tagin thes dödas inrikes arfwingar samma arf: hafwer then döde inga inrikes arfwingar; tagi tå konungen alt samman. Är utrikes arfwinge thes dödas son, eller brystarfwinge, och wil sättia sig här i Swerige neder at byggia och bo, samt ställer innan natt och åhr, sedan arfwet föll, fullan borgen för sig, at han här stadigt och framgent skal förblifwa; gånge han tå til arfwet. Bor utrikes arfwinge å then ort, hwarest swensker man arf niuter; niute tå ock han arf här i Swerige, om han sätter sig här neder at byggia och bo: wil han utrikes förblifwa; tagi tå ey mera än halft af arfwet; thet öfriga tagi konungen: kommer ey sådan utrikes arfwinge innan
natt och åhr sedan arfwet föll, och med fullom skiälom lagligen
- ↑ Efter Kyrkiolagen cap. 1 § 2 fin. och Kongl. M:ts Rescript 28 Mart. 1695.
