föryttras; eller til föräldrarnas åminnelse tiena; eller them omyndigom sielfwom, at behålla och bruka, nyttigt och nödigt pröfwas skulle. Befinnes thet, at förmyndaren thermed egennytteligen handlat; eller något barnomen ringare beräknadt, än han therföre bekommit hafwer; betale tå them omyndigom skadan, eller bristen dubbelt.
§ 5. Barnapenningar skal förmyndaren så snart som skie kan, å sådana ort, som säker hålles, och emot swarsgodan pant, eller andra nögachtig försäkring på ränto utsättia: händer sedan några oförmodelig olycka, som han ey kunnat förrut se, eller förekomma; eller kan ey så penningar strax på wissan ort utsättia; wari tå saklös, när han både wid utlänandet och lånets utkräfiande troligen och så warsamligen som en förståndig och flitig husfader med sino umgår: men om han egenwilligen och försumeligen låter barnapenningar liggia ofruchtsamma; eller wetandes och wiliandes utsätter them på osäkran ort; eller låter them wårdslöst hos annan innestå, samt afgiäldet och räntona ey åhrligen utfordrar, så wida thet skie kan; giälde tå fullkomligen, och upfylle skadan och bristen, som then omyndige i thessa måtto genom hans förwållande kan taga.
§ 6. Finner förmyndaren, wid sitt anträde til förmynderskapet, thens omyndigas medel på osäkran ort wara utsatta; söke han tå med thet första, som giörligit är, draga them in igen, och säkrare sedan anläggia. Är fordringen oklar; utföre han tå behörigen hwad stridigt är igenom rättegång, eller annat laga medel, och utsöke sedan lagligen hwad som tå winnas, eller ostridigt blifwa kan.
§ 7. Förmyndaren wari ey plichtig at swara til störra ränto för the han handa mellom hafwer barnapenningar, än konungens lag efter beskaffenheten af tiden, och andra omständigheter, ringast förmår och innehåller.
§ 8. Är sterbhuset mycket giäldbundet; låte tå förmyndaren med thens omyndigas närmasta skyldmanna minne och råde, alla them som fordran i sterbhuset hafwa, igenom wederbörande rätt til wissan tid och dag instemma, at the thes innan med giltiga bewis och räkningar på sina fordringar inkomma, och han med them efter hwars och ens fordrings beskaffenhet ena behöriga richtighet giöra må: tå och förmyndaren, så wida thet utan andras förfång skie kan, bör noga tilse, at the giäld först afbördas, som sterbhuset mäst äro til tunga; så lagandes, at, om mögeliget är, giäld emot gäld qwittas;
