och, om thet ey kan skie, med lösörom betalas: räckia ey the til; hålles tå thet, som af then fasta ägendomen säkrast, och sterbhuset nyttigast och angelägnast är til thet yttersta.
§ 9. Äro giäld ey så mycken, at the iu nogsamt kunna blifwa guldin; ey eller sterbhuset til så stor tunga, at thet iu både nyttigare och drägeligare pröfwas, efter handena, än strax betala; stånde tå til förmyndarens egna försichtighet, sig therutinnan med them som fordrande äro, lagligen at förena.
§ 10. Sedan skulden är afdragen, och förmyndaren således wet huru stor behållen egendom i sterbhuset är; lämpe tå han utgiften therefter sålunda, at af inkomsten tages först hwad til barnsens födo, kläder och upfostring; sedan ock hwad til nödiga betienta underhållande, och andra sterbhusets nödiga och nyttiga omkostningar fordras; och om äntå något blifwer öfrigit, thet på ränto utsattes, så wida thet säkerligen, som förr sagdt är, låter sig giöra: men hufwudstolen röres icke utan i nödfall med nästa frända minne och wetskap.
§ 11. Förmyndaren må ingom androm anförtro at upbära barnaräntor, eller sterbhusets medel at förwalta, än then som kan borgan therföre ställa; eller om han ingen sådana ther til kan bekomma, tå then, som han sitt eget wil anförtro; hwilken för rättenom ställas, och ther sin trohets ed afläggia skal. När förmyndaren med thessa warsamhet umgår, och ther hos åhrlig och richtig räkenskap giör; wari tå otiltald i fall sådan ombudsman sig förser, och til korto kommer.
Cap. XXVIII. Huru förmyndaren skal giöra räkenskap, och förmynderskapet afträda.
§ 1. Hwar som hafwer barnagots under sine förwaltning; ware sig fader eller moder, eller annar förmyndare; författe han richtiga räkningar öfwer barnana åhrliga inkomster och utgifter, och låte them sedan åtminsto hwario åhreno efter öfwerses af barnana nästom frändom;[1] eller ther the ey äro, utaf rättenom, eller them som rätten ther til förordnar: finnes tå, förmyndaren hafwa förwaltadt barnagotset med the trohet, flit och åhoga, som en förståndig och flitig
husfader skiöter och wårdar sino; ware han tå fri för alt åtal, ther
- ↑ Förmynd. Ordn. 1669, art. 33. Ty åhrliga inkomsters räkningar kunna ey utan andra åhret efter öfwerses.
