förslöser, och intet hafwer at betala med: doch så, at then, som thens omyndigas medel försatt hafwer, först sökes, om, och så länge något hos honom finnes at tilgå.
Cap. XXIX. Om laga ålder; och hwilken sin egen målsman må wara.
§ 1. När then omyndige hafwer fyllt sina aderton åhr, wari han tå myndig och sin egen man, och giöre sig tå förmyndaren fri, som förbemält är, ifrån förmynderskapet.
§ 2. Jungfru,- huru gammal hon wara kan, må ey sin egen målsman wara. Enkia wari sielf sig och sino rådande.
Cap. XXX. Om förmyndara lön och wedergiällning för beswär thera.
§ 1. Förmyndaren hafwe til wedergiällning för the beswär thenna förwaltning fölia, hwad domaren efter sterbhusets wilkor, och hans hafda mödo och omak skiäligit pröfwar: doch at hufwudstolen icke utan thes wichtigare skiäl angripes; och at thet ther iämte noga anses, antingen han för skyldskapsens skuld ther til warit förbunden; eller thet eliest sielfwilligt efterstådt; eller om han utan någro sine skyldighet af rättenom ther til blifwit förordnad: skola ock förmyndarom thes utan bestås skiäliga belöningar åt them betientom, som the til sterbhusets angelägenheter hafwa brukat, samt kost och resopenningar, när en förmyndare antingen sielfwer uti thens omyndigas ärenden til ting, eller annarstads resa, eller någon annan a stad sända måste.
Cap. XXXI. Om otacksamhets straff emot then som warit förmyndare.
§ 1. Hwar som sedan han warder myndig så otacksam finnes emot sin förmyndare, at han honom belastar med oskiälig rättegång; eller eliest med otilbörliga sidwyrdning; eller giör några wåldsgiärninga å honom, eller orätt: wari sådant alt i twebotum.
