V. Förslag till Ärfdabalk 1717.
Ärfdabalker.
I Capittel. Om arf i gemen.
1 §. Dör man eller qwinna, och lemnar effter sig ägendom rörlig eller orörlig; wari tå then hans arfwinge, sedan giäld af oskipto först guldin är, som genom then dödas yttersta wilia och testamente thertil lagligen är förordnad: finnes eij testamente; gången tå till arfwet then dödas närmaste skyldemän, effter then ordning som framdeles urskils: äro eij skyldemän till; tage tå konunger arf hans, ehwad thet är jord eller lösöra: thet kallades fordom dana arf, therom ock framdeles widare handlas.
II Capittel. Om skyldmanna arf, och arftahlet i gemen.
1 §. Skyldmän thes dödas äro antingen bröstarfwingar, thet är, hans barn och theras effterkommande i nederstigande leder; eller bakarfwingar; thet är, hans föräldrar och förfäder i upstigande ätten, å fäderne och möderne; eller sidoarfwingar, thet äro the, som å ene, eller å båda sidor, med honom utaf en stam komne äro.
2 §. All ätt räknas ledewis; och i arf, ifrån then döda, som arfwet lemnat, till then, som ärfwa skall, then döda oberäknad.
III Capittel. Om bröstarf.
1 §. Barn och theras afkomne, warin närmaste sina föräldrar at ärfwa.
2 §. Består arfwet uti fast ägendom: såsom jord och landgots, med thes afwel, boskap, och hwad elliest till gårds[1] bruket nödigt
är; så ock tomt, gård, hus, och hwad therwid nagelfast är; eller bruk,
- ↑ Ursprungligen: till thes gårds.
