lösören i stället igen; och hafwi ingen någon macht sina arfwingar theruti under hwarjehanda sken och konstande något förfång at giöra.
3 §. Byrdkiöpt jord må man eij eller til nästa arfwingars eller byrdamäns förfång genom testamente bortgifwa, men wäl thes wärde som hon är kiöpt före; och stånde byrdamannen fritt, innan laga stånd therå kommer, then jord för samma wärde at inlösa.
4 §. All förbättring som är giord på arfwe- eller byrdkiöpt jord må man bortgifwa; dock så att byrdeman fritt står then att inlösa och betala, som hon tå pröfwas wärd wara effter mätismanna ordom. Men skåden mätismän noga godsets willkor, och pröfwen så om then giorda förbättring nödig och nyttig warit, eller til lust, utan nöd eller nytta anwänd; och mäten then sedan thereffter. Nöijes eij han thermed som testamentet skall niuta, tå må han sådant afföra, eller thermed lagligen giöra som han bäst kan och gitter.
5 §. All aflingejord, och ärfde eller förwärfde lösören, må man effter landsrätt bortgifwa eller testamentera til hwem man will, egna eller fremmande, barn eller andra arfwingar, och hafwi ingen någon macht therå at tala. Under aflinge förstås alt thet man på hwarjehanda lofligit sätt kan wärfwa och föröka, så ock alle the räntor och inkomster som af ärfde eller förwärfde gods i bo inflyta. Men äro ther omyndige barn, som intet til födo och upfostran äga; tå skall them först effter stånd och wärde så mycket af aflinge och lösören lemnas, som thertil effter domarens ompröfwande erfordras, in til thes the sig sielfwa på tienligit sätt nära kunna; och gälle sedan testamente och gåfwo i thet öfriga.
6 §. Effter stadsrätt hafwi ingen, som barn och bröstarfwingar effterlemnar, någon macht, af ärfft eller förwärfft, rörligit eller orörligit gots, att gifwa eller testementera til androm, thet wari sig hans achta maka eller barn, mera än hwar siette penning. Hafwer han eij barn, utan inländske arfwingar; gifwe tå alt halfft. Äro eij barn, eller inländske arfwingar utan utländske allena; gifwe altsamman, när testamentet til någon inländskan giordt är: dock må ingen gifwa hus, tomt, gård eller jord, undan sina barn och inländska arfwingar, eller utländske, om the i landet inflyttia och ther byggia och bo wilia; utan på thet sätt, att barn eller arfwingar måge thet til sig återlösa innan natt och åhr. Samma lag wari, ther andre ståndspersoner äga tomt, gård eller jord i staden, eller innan stadsens mark och råmärken.
