wederbörligen effterkomma, som de lijkwähl skulle så mycket mehra i achtning taga, när till den naturlige kiärleken komme den fruchtan, at andra igenom skickeligare tillhandagående skulle giöra sigh wärdigare till deras förälldrars aflinge. 3. Tyckes igenom afskiärandet af sådant aflinges frija disponerande duplicem infligi parentibus injuriam, först att dhe intet så wähl skola betroos att förwalta sin ägendomb, som de den wähl förwärfwat, till det andra, att de skulle kunna wara oskiäligare än barnen, så att dhe skulle lembna dem mindre af sin ägendomb än dhe förtiänt, som är contra naturam, emädan kiärleeken stiger långt starkare ifrån föräldrarne til barnen än han går tillbakars ifrån barnen till föräldrarna. 4. Som inga goda och wählartade barn kunna igenom een sådan förälldrarnes frijheet lijda, så kunna och många sällsinte igenom den frijhetens betagande förwärras, seendes sina föräldrar wara förneekat at undangifwa allt dheras aflinge och så mycket mehra förwägrat uthan desto mehr evidente skiähl at skrijda till exhærederandet, warandes nogsampt kunnigt, att föräldrar af naturligh kiärleek långt häldre förtijga och döllja sina barns förgrijpeligheeter än de dem uppenbara, fruchtandes uppå deras missgiärningar sådant straff, som skulle wara dem icke allenast till större sorgh, uthan och till blygsell och wanähra, hwarföre de sådant intet skulle willja upptäckia till skiähl af arflöösgiörande, och skulle de då för de förbårgade orsaaker, som de af ömbsinnigheet intet wille gifwa wid handen, icke hafwa den machten at undraga een så waanartigh sitt aflinge, så hade den onda och goda lijka förmåhn. 5. Fölljer och det, at ingen hafwer mehra något absolutum dominium öfwer någon sin ägendomb, uthan at barnen så de olydige som de lydige ipso acqvisitionis momento deruthinnan med föräldrarna participera, som skulle föranlåta den, som förolyckades medh swåra och waanartige barn, att mehra dissipera än föröka sin förmögenheet, särdeles wid sin ålders tima, hwilket wore för det allmänna bästa skadeligit, interest enim reipublicæ ne qvis re sua male utatur. 6. Synes det och wara emot aflinge rättz natur, som effter naturlig lagh lembnar det förwärfwade uti förwärfwarens frija disposition och wåldh, så länge han förmår sigh och sitt goda styra och föreståå, hwarföre och denne lagen synes kunna tempereras så, at de ächta folck, som något aflat och förwärfwat, måga, så länge de lefwa tillsammans, om sådant sitt aflinge fritt disponera och råda, som de hällst willja och gitta, uthan
Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/105
Den här sidan har korrekturlästs
91
FÖRSLAG TILL GIFTERMÅLS- OCH ÄRFDABALK 1690
