att derföre giöra någon reeda och beskeedh, men ifrån det att eendera frånfaller och den andra kan påtänkia eller ingå annat gifftermåhl, hwarigenom kiärleeken till dhe förra barnen per novercalia illinimenta kan kyhlas och förminskas, så tyckes billigt, att dispositionen af det antingen på sin andehl erhåldne eller under enklinge- eller enkieståndet tilkombne aflinge bör effter denne lagz giorde moderation adstringeras.
7. som man uthaf företallde skiähl förmeenar, at de ächta folck,, som tillsammans något förwärfwa, måga öfwer det förwärfwade, ware sigh löst eller fast, hafwa frij disposition och macht, så synes och widh det 22 cap. wara at påminna, at ächta folck åth minstone af det de sielfwa under deras echtenskap genom egen försichtigheet, snällheet och achtsamheet wunnit och tillhopa lagt, måga till hwarandra något mehra testementera, än giement till andra effterlåtes, och om icke owilkorligen, dok till den eenas eller den andras dödztima, eller ringast till dess et annat echtenskap föreföllo, i synnerheet der inga lifzarfwingar wore, dy elljest synes den effterlefwande allt for snart skola gåå det qwitt, som medh mycken möda, stort beswär och bekymbersampt släp, medh sambnadh handh till ålderdommens underhåldh blifwit sammanlagdt, och emädan inga uthom dem, som medh echtenskaps bandh äre bundne tillsammans, för ett considereras kunna, så tyckes och här den naturlige ordningen willa fordra, at man och hustru af hwars annars andehl i boet måga hwarandra något mehra tillägna, än de elljest någon deruthom gienom testamenter kunna anslåå, dy som de allena måst lijda med hwarannan liufft och lett, så skulle och ingenthera willa, at den öfwerlefwande skulle aflåta det, som icke uthan största beswär kunne afståås, och som dominia rerum naturaliter transferantur voluntate possessoris, lib. 41 D. tit. 1 II. 9, art. 3 de acqvir. rer. dominio nihil enim tam conveniens est naturali æqvitati, qvam voluntatem domini volentis rem suam in alium transferre, ratam haberi, dy tyckes dheras wählwillja emot hwarandra, som bäst pröfwat hwar annars försichtigheet och omsorgh, intet skola kunna impedieras och hindras, uthan at de reciproca testamenta, som de sins emällan om deras aflinge och löösöron kunna giöra, måga uthan restringerande till någon wiss andehl af boet, blifwa rata et firma, fast än någon tijdh och condition dertill skulle determineras.
