Giftmålabalken.
1. Uti det 1 capitlet 4 § är förordnat, at ingen må träda i echtenskap, som icke är kommen till mogen ållder, man till sitt 20:de och qwinnan sitt 15:de åhr; nu är ingen tijdh föreskrefwen, när man och qwinna måga sigh med hwar andra troolåfwa, altså kunde hända, at troolåfningen någre åhr föreginge och under förlofningen lönskeläger beginges, som och kunde skiee uppå hembligh förlåfningh och echtenskapslöffte, hwareffter den förnedrade qwinnan eller hennes rätte gifftoman torde sökia, att mannen skulle uprätta henne, och fullgiöra sin låfwen med skyndesammare wigsell, hwaremot han sigh till undflycht hade at förebära, at han det intet kunne eller måtte effterkomma, innan han hade sina 20 åhr; om han fördenskull till exempel wore uti sitt 16:de åhr, så wille föllja, at de måtte wara som förlåfwade i 4 åhrs tijdh, hwilket upskåf skulle gifwa dem mehra anledning till ett förargeligit umbgiänge, der de wore tillsammans och önskade begge echtenskapet att fullborda, och i fall de i medlertijdh tillhölles at hålla sigh – ifrån hwarandra åthskillde, hindrade lagen icke allenast primarium finem conjugiorum seu sobolis procreationem, uthan kunne och igenom emällankommande dödzfall, företagande afreesor, opwäxande owänskap, owänlige afrådande och ny åtrå till andra ächtenskap antingen alldeles förekomma fullbordandet af det första löfftet, den förnedrade och dess barn till mycken nachdeel (effter dens wilkohr är alltijdh bättre, som haar sin ächta man och förswaar, än dens, som blijr förklarat för een dödz rätta enkia eller een öfwergifwares ächta maka) eller der de effter så långt uppehåll skulle komma tillhopa, kunde wänskapen och förtroendet i medlertijd mycket wara förminskade och echtenskapet uppå een sådan begynnellse och på begynnellsen föllgde drögzmåhl skulle sällan wähl aflöpa, dy synes för een sådan casu någon limitation eller åthminstone någon tydeligh lagh wara nödwändigh, särdeles der den förkränkte är yngre än mannen, och möö, som effter Gudz lagh et propter imbecilliorem sexum tycktes uthan hinder och till förekommande af swårare påfölgdh,-som upskiutande af kiörkians frijheeter och undergående af ett meenligit efftertahl, i synnerheet där sådan låfwen föregått, böra igen bättras.
2. Om een möö eller son, som är minderåhrig eller uti sine föräldrars huus och bröödh, emot sine föräldrars willje och wettskap
