missbruuk, som med lönliga sammanwigningar een och annan tijdh förnimmas förelöpa, gifwen Stockholm den 10 Martij A:o 1665, hwaruthinnan förmäles, at där någon prästman sigh underståår at sammanwiga een jungfru af adell medh någon af samma ståndh emot föräldrarnas goda ja och samtycke, eller på något annat olaga sätt sigh till giffto låckar och tager, då skall sådan wigningh för lönligh och ogill hållas, hwareffter föräldrarna et sådant echtenskap skulle willja alldeles ogilla, hwaremoth lijkwähl tyckes böra komma i consideration, at föräldrarna kunna iblandh intet hafwa skiähl till sådanne contracters benekande, särdeles när contrahenterne äre pares moribus et genere, och res är intet mehra integra, uthan lägersmåhl eller wigsell är tillkommit, då det synes blifwa stående, ut vitetur majus scandalum et ne maxima fiat injuria vitiatæ et desertæ mulieri, præsentim si non nuberat in honesto et turpi, multa enim impediunt matrimonium contrahendum, qvæ contractum non dissolvunt, 1. patre furioso, ff. de his, qvi sunt sui vel alieni juris; hwarföre uti een så gångbar casu, som och hoos alla dem, som jus naturæ tracterat, är funnen wärdh at uptagas, synes oförgripeligen effter omständigheeternas skilgachtigheet nödigt een effterrätteligare lagh, uti hwilket foro och af hwadh skiähl i synnerheet een lönligh och alldeles olijk sammankomst må stadfästas eller skilljas.
3. Uti Sweriges nu brukelige lagh, cap. 4 § 1 Gifftmålabalken L.L.:n, förmäles, at den, som är lagligen förlåfwat och blifwer oskiähligen och alldeles förwägrat och sändh sitt ächtenskap fullborda, må sin fästemöö saaklöst uttaga effter undfånget tillstånd af rätten och under tillordnade gode mäns bewittnande, hwarom uti denna senare intett widare finnes, än allenast om allt för långsamma upskåf omfördt, och emädan den casus icke sällan händer, uthan offta kunne upräcknas hafwa förefallit, om exemplen icke woro misshageliga, nu inom några åhr, så tyckes oförgripeligen nödigt om dess införande och decision at påminna.
4. Det 6:te capit. straxt därhoos affattar, huru förfares skall, när brud eller brudgumme döö, innan de hembkomma, hwilket ännu och offta timar, hwarföre synes den casus jämbwähl nu behöfwes at införas, at deraf må skönjas, hwad rätt den dödes arfwingar kunna åthniuta uti dens arf och ägendomb, som den andra öfwerlefwer.
